Nya möjligheter till samhällssamverkan från Svenska kyrkan

En grundstruktur i allt mänskligt liv är interdependensen – det faktum att vi är inbördes beroende av varandra. Vi borde alltså ännu kraftfullare kunna finna samverkan mellan kyrka och samhälle med den tyska förebilden för oss ”Kyrklig tjänst i arbetslivet”. Evangelisk-Lutherska kyrkan i Tyskland, blir i det diakonala arbetet alltmer kritisk både till det tvåtredjedelssamhälle, som håller på att växa fram och kyrkornas alltför svaga motstånd mot dessa förhållanden.

Utifrån vad som redovisas i Statens Offentliga Utredningar här på hemmaplan med samlingstiteln ”Välfärd vid vägskäl”, kan konstateras, att vi i Sverige står inför en dramatiskt förändrad samhällssituation, när det gäller att upprätthålla ett socialt skyddsnät.

Den utredningen har nog inte, trots många andra förtjänster med den, tillräckligt vägt in globaliserings- och lokalieringseffekter. Den verkar heller inte känna till att det finns nationella och internationella organisationer, som kallas kyrkor.

I ”kyrkoordningen”, som nu gäller sedan ett drygt år, är Svenska kyrkan friare att använda sina resurser och har möjlighet att fungera som en förhandlingspart i relation till samhällets olika funktioner och med andra organisationer. Det bör inte ses som olämpligt, att en lokal församling, pastorat eller samfällighet gör upp om sociala ansvarstaganden med den lokala kommunen. Detta innebär inte en oegentlig sammanblandning av religiösa och sociala samhällsfunktioner, som skall hållas åtskilda. Det handlar inte heller om konkurrensutsättning eller privatisering, utan det handlar om samverkan utan dessa inslag. Sådan samverkan avse viss verksamhet eller delar av viss verksamhet.

Grundläggande förväntningar från medborgarna på olika slags omsorg från kyrkan riktad mot medborgarna har i en studie stöd från 90 procent av de nordiska medborgarna! Ett socialt ansvar från kyrkorna borde härmed kunna vara en grund för ömsesidig samverkan mellan samhället och den i samhället ingående Svenska kyrkan. Kyrkan som världsvid rörelse håller också på att få en delvis ny roll. I Sverige skulle kanske en komplementaritetsprincip kunna utvecklas mot bakgrund av en delvis ny social och religiös situation, om församlingsförbundet manar på de skilda församlingarna och kommunförbundet aktivit ”öppnar upp” för en sådan samverkan – främst i omsorgen, vården och skolan. Välfäden skulle i framtiden gagnas, om nya samverkanslösningar kunde organiseras.

Svenska kyrkan utför ju redan i dag ett förnämligt arbete i exempelvis sjukhuskyrkan och familjerådgivningen. Studentpräster vig högskolan är väl kända och vitsordade liksom barn- och ungdomsarbete i samverkan med olika skolor samt sång- och musikterapin för dementa i regi av Karlskrona stadsförsamling i samverkan med omsorgsförvaltningen. Det finns dock ytterligare områden, där samverkan skulle kunna ske, inledningsvis på prov.

Den ekonomiska kapaciteten i församlingar, pastorat, samfälligheter och kontrakt är naturligtvis mycket skiftande – en del saknar helt möjligheter att samverka med kommun och landsting, medan andra skulle kunna detta i varierande grad. Förstärkta resurser skulle dock kunna tillskapas genom samverkan inom eller mellan nämnda kyrkliga huvudmän för att sedan tillföras exempelvis äldrevården i samverkan med den kommunala äldreförvaltningen. Det är ju ändå våra gemensamma äldre det handlar om.

Utvidgad diakonal äldreomsorg på kyrkoordningens grund och kommunal äldreomsorg hand i hand.