Debatt: Ingen Nato-stat har utsatts för krig
Skulle Putin lyckas i Ukraina är hot, och krav på anpassningar, redan uttalat mot flera andra stater, inklusive Finland och Sverige. Det är alltså i vårt intresse att ge Ukraina allt det bistånd vi kan ge för deras självförsvar.
Innan Putins massiva krigföring den 24 februari och framåt och innan de krav på en helt ny världsordning som regimen i Ryssland framförde i december kunde det hävdas att de överenskommelser som även Ryssland undertecknat, som FN:s grundfördrag, Helsingforsavtalet, Parisstadgan och Budapest memorandum, kunde ge staterna i Europa säkerhet. I det senare lovade Ryssland, tillsammans med USA och Storbritannien, att respektera och skydda Ukrainas okränkbarhet i utbyte mot att Ukraina överlämnade de kärnvapen som fanns där efter Sovjetunionens fall till Ryssland.
Ryssland respekterar inte den säkerhetsordning som gett oss fred i vårt närområde och Moskva blockerar FN:s möjlighet att agera. Hotet om att kriget i Ukraina ska följas av ytterligare våldshandlingar, ny fullskalig krigföring kan inte uteslutas, måste tas på allvar.
Små och medelstora stater har nu anledning att sluta sig samman för att hävda att militärt våld inte får användas för att ändra gränserna i Europa eller för att påtvinga andra stater en ordning de inte själva fritt fattat beslut om. Det finns en organisation med kapacitet att försvara freden för sina medlemmar i vår världsdel: Nato.
Ingen Natostat har utsatts för krig sedan de inträtt i alliansen. När nu såväl Finland som Sverige ansluter sig som medlemmar blir dess karaktär av försvars- och fredsallians än tydligare. Och Sverige kan delta i den planering som görs för försvaret av Östersjöregionen. Vi kan dessutom vara med och fatta besluten i Nato, beslut som vi hur som helst blir beroende av, i synnerhet om alla stater i vår omgivning utom Ryssland skulle ingå i alliansen.
”Ingen Natostat har utsatts för krig sedan de inträtt i alliansen. När nu såväl Finland som Sverige ansluter sig som medlemmar blir dess karaktär av försvars- och fredsallians än tydligare.”
Av egen fri vilja vill vi bistå i alliansen när något medlemsland utsätts för militärt angrepp. Vi fattar själva beslut om detta med hänsyn till hur situationen ser ut och vilka resurser vi har. Ingen kan tvinga oss men vi ska självfallet leva upp till fördragets bestämmelser och vara en god medlem.
Vi inträder i Nato för att hävda fred. Vi vill inte att någon stat ska uppleva ett ökat hot på grund av vår Natoanslutning. I likhet med vad Norge och Danmark gjort bör vi reglera närvaron av utländsk militär. Vi kan säga nej till placering av kärnvapen, klustervapen och permanenta militära baser och reglera andra Natostaters närvaro. I Sverige gäller svensk lag.
I Nato bör vi arbeta för att stärka det europeiska benet. Vi bör arbeta för att bibehålla den transatlantiska länken men göra oss mindre beroende av den.
I Nato kan vi arbeta för kärnvapennedrustning. Inte ensidig avrustning av USA:s, Storbritanniens och Frankrikes kärnvapen men en ömsesidig nedrustning där Ryssland, Kina, Nordkorea och övriga kärnvapenmakter deltar. Det kan vi göra minst lika effektivt i Nato som utanför.
Anders Ljunggren, tidigare ordförande Centerns Ungdomsförbund, statssekreterare (C), ambassadör. Idag ordförande för Föreningen Norden
