Ledarkrönika: Rödfärgen kan variera, men ...
Alla ropar Rocky när vi promenerar i det välordnade villakvarter jag tycker familjen är väl unt. Tagit med det nya, för mig, sushi till lunch. Pratar. Du är som en kulspruta säger min dotter när jag ser att jag har nästan alla bitar kvar och hon har slut på råa fisken.
Tänkte då på Sydöstran. En av de kvarvarande rösterna, nu i kapprock som de sa om saltsillen, inlindad som i Gota Media. Tänkte också på min gamle kamrat Göran Karlsson från Jönköping, mångårig riksdagsledamot bland mycket annat. Portad i Smålands Folkblad, när A-pressen skulle bli ”förnyad”. Han fick sitt hem i Sydöstran av Håkan Qvist och visade stolt sina ”Noterat” innan han vid hög ålder gick bort vid sin skrivmaskin.
Tänkte också på Fabian Månsson, denne väldigason av Hasslö. Fattigdomen och det hårda klass-samhället drev honom och öborna mot kyrkans och samhällets förtryck. Frikyrkan och socialismen blev uppbrottet för Fabian Månsson, dubbelsoldaten. Han förenande tron och socialismen livet ut.
”Det liknar fan, är vi inte alla demokrater och socialister, rödfärgen kan variera, men är det inte dags att rulla in fanorna från 1917 nu vänsterpartiet.”Peter Persson
Fabian Månsson och många andra bröt sig ur socialdemokraterna 1917 och bildade socialdemokratiska vänsterpartiet. De flesta längtade inte efter Lenin, eller Stalin, de längtade efter friheten. Bort från riksdagsgruppens ”munkorgsparagraf” och partidisciplin. Det samlade en stor del av radikala svärmare, idealister och hårda bolsjeviker i det nya partiet. Som blev SKP, VPK och nu V.
Jag tror Fabian Månsson, i sin stora svarta diabas på Hasslö, skulle sagt:
– Det liknar fan, är vi inte alla demokrater och socialister, rödfärgen kan variera, men är det inte dags att rulla in fanorna från 1917 nu vänsterpartiet. Vi kan väl gemensamt ta bort munkorgsparagrafen. Välkommen tillbaka till fadershuset, vänsterpartiet!
När jag var ung så var Fabian Månsson och Axel Danielsson de självklara förebilderna. Det var historia redan då. Men alla partier behöver bada i sin historia. Ibland är det skönt och för några mycket skitigt. För en socialdemokrat är det oftast hyggligt varmt. Det behövs uppkäftighet i både arbetarekommuner och riksdagsgrupp.
Ser dotterns hundvalp framför mig, gläfser, lite okontrollerad behöver uppfostran och mycket kärlek. Växer tydligen ett kilo i veckan. Inte så dumt att tänka på som morfar och socialdemokrat.
Peter Persson, fd ombudsman, kommunalråd och riksdagsledamot för socialdemokraterna i Jönköping
