Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Debatt: Smicker ger inte säkerhet

Nej, världen förändrades inte 24 februari 2022, lika litet som den förändrades 11 september 2001.
Säkerhet • Publicerad 6 maj 2022
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sveriges krigsinsatser i Afghanistan är inte utvärderade. Foto: Evakueringen från Kabul.
Sveriges krigsinsatser i Afghanistan är inte utvärderade. Foto: Evakueringen från Kabul.Foto: Etat Major des Armees via AP

Murens fall var trots allt viktigare än tornens fall. Och krig har pågått hela tiden sedan systemkonfliktens slut, i eller i närheten av Europa. 1989–1991 föll ett stormaktsvälde. 2001–2021 fick en annan stormakt en global utmanare. Föreställningen om en unipolär värld var en hallucination. Internationell maktkamp är ett normaltillstånd, som vi har lärt – eller borde ha lärt – oss att leva med.

Småstaten har att navigera i detta vanligtvis kaotiska normaltillstånd. Den kan behöva luta sig mot en eller annan storspelare. Länge var det Frankrike som höll vårt land under armarna, främst ekonomiskt. Under Karl Johan hade vi försäkringar hos ryske tsaren. Under den oskarianska eran sköt Tyska riket upp som stormakten nummer ett i Europa, och vi lutade oss mot den, inte minst kulturellt. Under terrorbalansen gav oss Förenta staterna någon form av trygghet.

Annons

Men sedan katastrofen 1809, när riket sprängdes, har vi inte lierat oss med någon mot någon. Vi har sett till att ha goda relationer till alla aktörer. Till och med under andra världskriget, med undantag för något enstaka år, inleddes trontalet – den tidens regeringsförklaring – efter hälsningsfraserna med formuleringen, att Sveriges förhållande till främmande makter var gott. Gott men inte oproblematiskt, får man väl tillägga.

Var detta önsketänkande? Knappast. Det var realpolitik. Det är en sådan linje, vi borde följa även idag – eller just idag. Magdalena Andersson-linjen, att Sverige ska ha ett särskilt ansvar för säkerheten i Östersjöregionen, bygger på tanken, att vi på förhand har valt sida i den enes kamp mot den andre.

Detta skapar möjligen förutsebarhet av det ödesmättade slaget, men ingen verklig handlingsfrihet. Handlingsfriheten håller Anderssons regering på att ge upp nu.

”Bushs krig mot terrorn blev plötsligt viktigare än försvaret av Sverige. Denna dikeskörning borde ha givit de styrande en tankeställare. Det synes inte ha blivit fallet. Vårt krigsdeltagande där är ännu inte utvärderat.”
Anders Björnsson

Det är så onödigt och så obetänksamt! Hysterin efter den 11 september gjorde, att vårt land halkade in i ett tjugoårigt krigsäventyr i Afghanistan med många oskyldigt dödade på sitt nationella samvete. Bushs krig mot terrorn blev plötsligt viktigare än försvaret av Sverige. Denna dikeskörning borde ha givit de styrande en tankeställare. Det synes inte ha blivit fallet. Vårt krigsdeltagande där är ännu inte utvärderat.

I detta läge övervägs anslutning till en allians som stred för en sjuk sak i Afghanistan – och i Libyen också, för den delen. Det är inte småstatspolitik, det är inte realpolitik, det är svåraste sortens önsketänkande och inställsamhet. Dock: vi kan inte smickra oss till säkerhet.

Anders Björnsson, författare och medutgivare av sajten alliansfriheten.se.

Annons
Annons
Annons
Annons