Dikt: Ljuset i mörkret

Jag förundras över att vi inte kommit längre än såhär.

Jag ropar högt efter medmänsklighet!

Mänsklig värme...vart finns du?

Jag ser stora egon trampa på folk för makt i de stora husen.

Jag ser utanförskap bland de mindre i samhället.

Jag ser våld, hårda ord och vilsna själar.

Jag ser jakten på makt, pengar & ting.

Stora egon med höga axlar av prestige.

Jag ser lögner, falska skratt och en påhittad tro om att vi är starka medans vi utesluter, trampar på och spelar fula spel.

Jag ser människor låta bli att ta ansvar för egen vinnings skull.

Jag ser trasiga barn som famlar i mörkret.

Jag ser människor som har det svårt.

Jag ser människor som går igenom livets mardröm.

De som kippar efter andan, de som gör det allra bästa de kan utifrån de förutsättningar de har.

Och vad lägger mänskligheten tid på?

Ja inte är det att finnas för varann, stå upp för varann eller göra det tillsammans.

Jag ropar högt efter er med ljuset i hjärtat, tillsammans är vi starka

Låt oss skifta fokus till förändring,

vi är många fler än såhär ...

Stora egon rullar i varsitt hjul ... kanske det bara saknas lite ljus där i mörkret...så som månen lyser upp natten idag ... kanske.

Ljuset i hjärtat