Insändare: 36:an slår larm

Det är milsvid skillnad på vårt arbete på avd 36 jämfört med för några år sen. Jag har arbetat där sen vi öppnade. Patienterna är mycket, mycket sjukare vilket gör att alla personalkategorier är mer belastade. Patientklientelet överlag går inte att jämföra med för 30 år sen.

När jag som sjuksköterska inte hinner vara med i omvårdnaden i den omfattning som jag vill och behöver för att kunna vara en bra arbetsledare ökar vårdtiden markant.

När jag inte har en chans att hinna kontrollera dryck- och urinmängder, hur ser hälar o rumpor ut, hur ont har hen vid mobilisering … Det är mycket viktigt för att se helheten hos patienten och kunna ge rätt behandling och omvårdnad. Har blodtryck och puls och temp sakta men säkert gått åt det sämre hållet? Har hen börjat äta och dricka sämre och varför i så fall?

När vi inte hinner jämföra värden sen tidigare under dagen eller sen några dagar tillbaka ser vi inte heller att något håller på att gå fel. Risken ökar att vi slår larm alldeles för sent till läkaren. Min roll som arbetsledare i vår lilla grupp är jätteviktig. Det finns statistik från olika länder som visar att dödligheten ökar när jag har ansvar för mer än 6 patienter!

Inte ens något så basalt som att hålla kolla på hur många dagar det går mellan toabesöken är det ordning på. Det är ynkligt att behöva skjuta upp hemgången 1-2 dygn för att helt enkelt laxera patienten. Läkarens ordinationer blir många timmar fördröjda, exempelvis insättande av antibiotika på grund av att provtagningen inför det inte hinns med därför att andra patienten ska på toa, matas, helst vändas och gärna komma upp en gång varje dag …

Säg inte att det handlar om bättre planering! Vi är experter på att prioritera! Vi vet vad som gäller och vilka rutiner vi hade. Sen tillkom detta helvete med hyrsjuksköterskor. Inget ont om dom, stackare kan jag tycka ibland. Det är ett gigantiskt systemfel när nästan hela avdelningen, och sjukhuset för den delen, är uppbyggt på hyrbolagen.

Patientsäkerheten är rena hånet! Vi som är kvar är 5 stycken kanske? Jag har ingen koll längre. Resten är hyrsköterskor som varit längre eller kortare tid hos oss, som längst sen november?! De är väl ok men de kan inte våra rutiner och inte hinner vi lära dom heller! För var ska vi ta den tiden ifrån?

Nej, istället biter vi ihop, svär en runda inombords och tar tag i det som inte gjorts.

Något som alltid krånglar är alla behörigheter och lösenord till all ny personal, kvittar vilken yrkesgrupp det gäller. Något så enkelt tar fruktansvärt lång tid, då menar jag dagar och veckor, och chefen sliter sitt hår. Under tiden måste vi andra låsa ut narkotikaklassad medicin, skriva i operationssystemet, registrera blodpåsar ... hur mycket tid tas från mitt eget jobb? Samtidigt som de känner vanmakt och inte kan påverka något alls.

Läkarna går på knäna när de flesta är hyrsköterskor. De får ägna sin tid åt att kontrollera att saker blir gjorda i stället för att göra daganteckningar, så jag o jourläkaren vet vad som gäller när min patient plötsligt blir sämre. Det handlar återigen om patientsäkerhet och vårddygn och vårdskador. Det om något belastar ekonomin. Vi har fantastiska läkare som vill så mycket mer än vad de får möjlighet till nu.

Nästa gigantiska problem är sjukfrånvaron! Vem rycker in o jobbar extrapass o dubbelpass när hyrsyrrorna och deras företag inte heller har någon att skicka som ersättare? Även om de enligt avtalet ska det. Jo, vi få som är kvar! Hur länge tror ni att det håller?

Vi är mycket nära att inte orka hålla huvudet ovanför vattenlinjen kan jag säga. Vad händer om jag eller Helena säger “tyvärr, jag vägrar att ta fler pass, jag måste tänka på mig själv”?

Vi i arbetsgruppen har aldrig ägnat så mycket tid åt att jaga vikarier som vi gör nu. På kvällar och helger har ju vi själva ansvaret för det. Hur lång tid tror ni det tar? Det kan ni inte föreställa er. Tid som vi definitivt inte har o som tas från patientvården. Vi har extra vakpersonal många dygn/ månad, inte till döende patient (för det slutade vi med för 20 år sen) utan till de som är stökiga, ramlar ur sängen, ska rymma…

Det enda chefen gör är att jaga folk, hela tiden. När ska Susanne hinna utveckla avdelningen och göra verkstad av det hon vill och har sett sen hon började hos oss i september? En mycket duktig chef som har viljan och står på vår sida. Som hunnit se hur hemskt vi har det och inte har någon makt att påverka. Hur länge tror ni att den chefen stannar?

Vi har studenter som går sista terminen o är hos oss 7 v. Som ska vara inkörsporten för att bli en fullfjädrad sjuksköterska som ser fram mot sitt yrke. I stället ser de otrolig stress, hör mest klagomål och hur personal springer som skållade råttor för att hinna med det allra viktigaste. Är det konstigt att de inte ens börjar arbeta efter sin utbildning? Nej, men det är förfärligt slöseri.

Det som känns som rena hånet är att ingen, absolut ingen i ledande ställning, visat sig på avdelningen sen hälso- och sjukvårdsdirektör Kjell Ivarsson besökte oss tidigt i höstas. Ingen skymt av styrande politiker. Vår verksamhetschef Marie har koll och vet vår historia. Varför ringer ni inte till avdelningschefen? Kom upp och fika, någon hinner väl fika med er … eller skugga en personal ett arbetspass.

Bara viljan att komma till oss, att någon kan lyssna är värt en del. Ni anar inte vilken besvikelse det är för hela personalen att ingen verkar bry sig. Det finns en uppgivenhet som aldrig tidigare. Som att ingen ens vågar se verkligheten.

Ska ni ha någon geriatrisk avdelning kvar vill det till att någon vågar prata om detta och ta beslut. Kom inte och säg att politiken inte har ansvar för arbetsmiljön. Nu handlar det dessutom om förlängda vårdtider och ren patientsäkerhet. Det är ert yttersta ansvar, det går inte att svära sig fri från. Har inte tjänstemännen mandat och vilja så är det politiken och regionråden som kan förändra!

Vi vet att vi behövs så innerligt väl och har enorm kompetens och vilja - men vad hjälper det när alla förutsättningar saknas. Vi vet att att det är saker på gång i organisationen, på sikt, för att få ett bättre patientflöde på akuten o starta geriatriska team. Men det hjälper inte oss nu!

Det där ljuset i tunneln har slocknat helt hos oss. När får vi den hjälp och avlastning vi behöver? När ska vi dra ner på vårdplatser? Det gör ju andra avdelningar.

Vill ni ha förslag på åtgärder? Varsågod!

- Påverka SKR och förbjud hyrföretagen!

- I väntan på ovanstående: erbjud hyrsjuksköterskor fast jobb och någon typ av morot. Extra månadslön efter 2 års tjänstgöring? Extra semester? Något som faktiskt gör skillnad för hen som person så hen inser att det är skönt att tillhöra någonstans, vara en i gänget.

- Sätt maxtak för antal patienter/ sjuksköterska för att minska risken för överdödlighet, undvika förlängd vårdtid och för att det ska vara ett hållbart val att arbeta på avd 36.

- Starta den typ av jourbemanning på kvällar/ helger som finns i Kristianstad, tror jag det är, för att slippa störa chefen och låta oss på golvet arbeta med det vi ska.

- Låt personal från provtagningen ta blodprover åt oss varje dag. Tar oftast mycket längre tid att ta prover på en äldre patient.

- Anställ ännu fler undersköterskor o se till att de specialistutbildade som finns får både löneökning och nya ansvarsområde. Nu får de varken det ena el andra men besitter stora kunskaper och kan mycket väl avlasta mig som sköterska.

- Förbättra o förenkla behörighetshanteringen för chefen, så vi alla får bättre arbetsmiljö.

- Som en liten gest är det på sin plats att dom avdelningar/mottagningar som har hand om studenter också får ta del av de pengar som vi vet faktiskt går till regionen. För det här är något som retar alla till vansinne sen många år tillbaka.

- Lokalerna är definitivt inte anpassade för geriatrisk verksamhet. Det är brist på datorer, finns inget samtalsrum alls för exempelvis möte med läkaren och anhöriga, lilla rummen för alla hjälpmedel och förrådet är rent löjligt små! Detta gör också att allt blir extra tungrott. Däremot har vi gott om salar för 4 patienter, vilket alla bör inse är hemskt.

- Låt oss anställa någon som dagligen sköter påfyllning, bäddning och städning av sängar med mera som vi hade tidigare.

Det är faktiskt ingen som förstår hur politiker och tjänstemän i Region Blekinge bara kan se på. Varför kraftsamlar ni inte och inser allvaret i det som all personal slår larm om sista åren.

Skyll inte på covid, detta är ett ännu allvarligare och större problem.

Den här texten är skriven av mig som enskild sjuksköterska men jag vet att jag talar för all vårdpersonal på hela Blekingesjukhuset, för mycket av detta gäller överallt.

Jag hoppas att ni läst allt och sen en gång till för att ni ska kunna åstadkomma någon typ av förändring och det fort!

Vi ser fram emot snabb återkoppling från ansvariga med åtgärder som gör skillnad.

Ingela Abramsson, utarbetad sjuksköterska avd 36 geriatriken