Insändare: Blekinges kris

…inte staten ger miljonernas mångfald i höjt statsbidrag. Då Blekinge ligger nära nog sämst till i landet, torde det knappast bli så att Region Blekinge kan undvika höjd skatt.

Många regionala företrädare i landet, från alla partier, vill ha höjda bidrag. Regeringen vill hellre, synes det, sänka skatten.

Nu är skillnaden mellan lösningarna inte så stor. Om staten sänker skatten med i genomsnitt 2000 kronor per invånare kan regionerna höja skatten med 2000 kronor. Det är mer psykologi. Regionalpolitikerna vill inte ta ansvaret för de höjda kostnaderna. Till en del behöver alla regioner mer pengar, den vårdande personalen har fått en välförtjänt lönehöjning.

Varför ligger Blekinge så illa till? Våra politiker försöker inte ens att svara. En förklaring är att vi är för få invånare för att ha två sjukhus. Vill vi det, så får vi betala. Förvisso får vi redan bortåt 100 miljoner från staten, just därför att vi är så små.

En annan förklaring är att läkare och sjuksköterskor hellre bor i, exempelvis, Lund. Då måste Blekinge erbjuda högre löner, alternativt ha mer hyrpersonal.

Generellt synes blekingarna vara nöjda med kvalitén inom regionens sjukvård. Förvisso finns en del köer, men knappast längre än på andra håll i landet.

Det blir maktskifte men det verkar inte bli någon ny politik. Den politiska inriktningen är man mestadels överens om. Frågan är mest vilka, som skall få de största köttbitarna. De, som nu petas, gnäller över att de nya vill fortsätta den gamla politiken.

Bland folket ställs frågan om inte den enklaste lösningen för att spara några miljoner är att sänka stödet till den politiska organisationen. Behövs politiska tjänstemän? Behöver partistöden vara så höga?

Sune Håkansson