Insändare: De goda människornas tystnad
När muren restes kring det judiska gettot i Warszawa – där människor lämnades för att först svältas ut för att till sist föras bort till avlivning i något utrotningsläger – fortsatte livet som vanligt utanför muren. Man gick till arbetet, åt middag med familjen, kopplade av med vänner och bekanta. De onda människorna fortsatte sitt värv medan de goda förblev – tysta.
””Under ett och ett halvt decennium har över 2 miljoner palestinier hållits inspärrade i något som beskrivits som ”världens största utomhusfängelse” – utan tillgång till fungerande el-, vatten- och avloppssystem, utan tillräckligt med mat och andra förnödenheter, utan fungerande skolor och sjukvård.””Gunnar Olofsson
Blockaden av Gaza har varat i 16 år. Under ett och ett halvt decennium har över 2 miljoner palestinier hållits inspärrade i något som beskrivits som ”världens största utomhusfängelse” – utan tillgång till fungerande el-, vatten- och avloppssystem, utan tillräckligt med mat och andra förnödenheter, utan fungerande skolor och sjukvård. 95% av dricksvattnet är förorenat, sjukdomar sprids. FN har sedan flera år klassat området som i praktiken obeboeligt. De onda människorna har, trots upprepade resolutioner i det internationella samfundet, tillåtits fortsätta sin utsvältningspolitik medan de goda tittat bort – och tigit.
Svenska politiker, företag, kulturarbetare, vetenskapsmän, studenter och idrottare har utan att tveka medverkat i evenemang med israeliskt deltagande – trots pågående dagligt våld, landstölder, förstörelse av egendom, fördrivningar, arresteringar, fängslanden och mord på palestinier på det ockuperade Västbanken, och en allt mer utarmande blockad av Gaza.
Nya samarbetsavtal har hela tiden skrivits med ockupationsmakten – inklusive förmånliga handelsavtal, vetenskapsprogram och vapensamarbete. Livet har, som en gång i Warszawa, fortsatt som vanligt på de israeliska cafe-lattèbarerna. Och HBTQ-aktivister från hela världen har samlats på Israels stränder för att leva ut sina drömmar – obekymrade om förtrycket och mördandet runt hörnet.
I Sverige har beslutsfattare och media överträffat varandra i hängivenhet för Israel som den ”enda demokratin i Mellanöstern”. Och för några år sedan slog en rad svenska politiker och kändisar runt i Tel Aviv på festfixaren Micael Bindefelds 60-årskalas – några mil från Gaza där kvinnor hindrats från att lämna området för att få livsnödvändig vård för sin cancersjukdom. De onda har fortsatt sitt värv – och de goda har förblivit tysta.
Efter den palestinska terroraktionen i södra Israel har helvetet släpps loss över folket i Gaza. Målet är naturligtvis inte att ”krossa Hamas” – en omöjlig uppgift enligt tidigare israeliske underrättelsechefen Ami Ayalon, som ju borde veta – utan att lägga området i ruiner och sänka redan fattiga och drabbade människor till en ännu lägre nivå. På Västbanken har den israeliska armén tillsammans med beväpnade så kallade ”bosättare”, som slagit sig ner på beslagtagen mark, ökat sina attacker mot palestinier till nya extrema nivåer.
Israeliska företrädare talar nu öppet om palestinier som ”mänskliga djur”, och verkställer en sedan länge känd plan om fördrivning och underordning av palestinier, och eliminering av den palestinska staten. Med 10.000-tals döda och skadade civila palestinier, varav uppemot hälften barn, har det besinningslösa våldet redan nått en nivå som kvalificerar det som folkmord.
Men i Sverige fortsätter Israels apologeter att ursäkta mördandet, skylla allting på de ockuperade och svamla om ”antisemitism”. Runt om i världen växer nu protesterna. Men från de goda människorna i vårt land hörs bara en - öronbedövande tystnad.
Gunnar Olofsson
