Insändare: Den svenska moralens ändhållplats
En sällan använd åtgärd som syftar till att ”uppmärksamma Säkerhetsrådet” på en situation som ”hotar bevarandet av internationell fred och säkerhet” – något som enligt Guterres är fallet i Gaza.
Ställd inför en resolution med krav på stopp för massdödandet i Gaza, humanitärt eld-upphör och förhandlingar röstar 13 av Säkerhetsrådets 15 medlemmar – inklusive de tre permanenta medlemmarna Ryssland, Kina och Frankrike – för resolutionen. Storbritannien lägger ner sin röst. USA lägger in sitt veto – och stoppar så resolutionen.
Var står då Sverige? Den svenska regeringen vägrar envist att beskriva dödandet av minst 18.000 människor, majoriteten kvinnor och barn, i Gaza som ett övervåld som måste upphöra. Biståndet till Palestina dras in. I FN:s Generalförsamling lägger man ner sin röst om en resolution som kräver humanitär vapenvila.
Den 25 oktober undertecknar man ett nytt avtal om vapensamarbete med Israel, och 5 december ett avtal med USA om stationering av amerikansk militär på svensk mark – inklusive möjliga kärnvapen. Och opinionsbildare, media och majoritetssamhället i gemen, tiger och samtycker.
Sverige, en gång ledande medlare i Mellanöstern och bäst i klassen vad gäller FN-arbete för fred och demokrati, har förvandlats till en patetisk folkmords-apologet och tillskyndare av västerländsk imperialism och kolonialism.
”Sverige, en gång ledande medlare i Mellanöstern och bäst i klassen vad gäller FN-arbete för fred och demokrati, har förvandlats till en patetisk folkmords-apologet och tillskyndare av västerländsk imperialism och kolonialism.”Gunnar Olofsson
Det svenska tigandet har fört oss till en moralens ändhållplats – en plats det kommer att bli svårt att återvända från.
Gunnar Olofsson
