Insändare: En kontrast till vad Ronnebys befolkning önskar sig
M i Ronneby stod I begrepp att utse sin nya ledare men Fredriksson vägrade - i paritet med sitt destruktiva ledarskap - att avgå. Det skadar honom själv och det bidrar till att förklara det ”skräckvälde” som många sedan lång tid har dokumenterat.
När M inte kunde presentera någon ersättare till Fredriksson, och när det gamla styret inte längre hade förtroende för honom öppnades för blocköverskridande samarbete. Men det kritiserade moderata kommunalrådet måste då hållas utan inflytande.
Om Ola Robertsson (S) vill bli kommunstyrelsens ordförande i Ronneby måste han ha en enig moderat partigrupp med sig, vilket förutsätter Fredrikssons sorti. Vem annan som helst i M kan bli 1. vice kommunstyrelseordförande.
Men Robertsson signalerar redan innan han tillträder att han väljer att samarbeta med Fredriksson medan han lämnar till exempel visselblåsarna Therese Åberg och Sara Blixt utan inflytande.
”Fredrikssons roll skulle dessutom hålla många med demokratiska sinnen på avstånd. Det vore att försvåra kvinnornas roll i politiken, och det vore att underblåsa tystnadskulturen. Allt i kontrast till vad Ronnebys befolkning önskar sig.”Inge Johansson
Fredrikssons roll skulle dessutom hålla många med demokratiska sinnen på avstånd. Det vore att försvåra kvinnornas roll i politiken, och det vore att underblåsa tystnadskulturen. Allt i kontrast till vad Ronnebys befolkning önskar sig.
Fredriksson bör ta en längre time-out från politiken både för sin egen skull och för Ronnebys. Vill han inte det bör S istället etablera ett samarbete med L, KD, C, V, MP och Rp upp till de mandat som erfordras för att i majoritet styra Ronneby. Det är en naturlig väg i den uppkomna situationen.
Det är bra om de mindre partierna får ta större del I Ronnebys utveckling, och det är ett nödvändigt steg bort från maktmissbruk och tystnadskultur.
Inge Johansson
