Insändare: En svensk Orbán?
2018 hette det från Kristersson om SD och invandrare: ”Inte i något annat parti säger så många, så ofta, så horribla saker”. Nu heter det att SD hör hemma ”på min sida i politiken” och att: ”Inget annat parti har som SD i stark motvind stått upp för att vi inte kan öka invandringen om vi ska ha en chans att klara integrationen”!
Förutom att det är en anmärkningsvärd omsvängning i hållningen till SD är det ren historieförfalskning. SD har tydligt sagt att man ”tror på assimilering framför integration”, enklare uttryckt ”bli svensk eller stick!”
Denna kappvändning är rimligtvis ett sätt att förbereda nästa stora omsvängning för att komma till makten.
Nyligen har det hetat att SD inte kan sitta med i en regering ledd av Kristersson. Eftersom Jimmie Åkesson tydligt deklarerat att han kommer att kräva regeringsposter för SD gäller det för Kristersson att öppna för att byta fot här också.
Kristersson deklarerade att i en regering ledd av honom blir det ingen justitieminister som Morgan Johansson. Frågan är om SD:s rättspolitiske talesperson, Tobias Andersson, framstår som något verkligt lyft.
Det man kan räkna med från ”Kristerssons lag” är politiska utspel grundade på tro och myter, inte på expertkunskap. Till exempel ”hårdare tag” och visitationszoner trots att forskningen visar att det inte bara är verkningslöst utan ökar misstron mot polisen.
”Är vi på väg att se ett förvandlingsnummer från konservativ demokrat till auktoritär nationalist i Sverige?”Professorn
Och i ”Kristerssons lag” tävlar politikerna nu om vem som kan komma med det mest miljöskadliga sättet att öka Putins inkomster från olja och gas. Sänkta bensinpriser är realpolitik; klimatansvar och solidaritet med Ukraina hör till retoriken.
Är vi på väg att se ett förvandlingsnummer från konservativ demokrat till auktoritär nationalist i Sverige? ”Vi såg det inte komma”?
Professorn
