Insändare: Grisar och människor
Vad rättfärdigar människans exploatering av icke mänskliga djur, det vill säga vilken moralisk rätt har vi att förtrycka andra djur… Ja alltså vad innehar vår art som gör det okej att - i detta fall utnyttja grisar? Motiveringen är att njurtransplantation med grisnjurar kan förändra livet för många människor, som lever med njursvikt och väntar på transplantation och dör i väntan på frisk njure…
Vi delar förresten mittennivån i näringskedjan med grisen och ansjovisen. Apexrovdjur såsom björn, varg och räv är i kedjans topp. Grisens hud och kropp liknar vår. Antagligen därför njurtransplantationen lyckades. Att grisar också är intelligenta, sociala, och har som alla djur en egen personlighet och viljan att leva i frihet, har vi uppenbart svårare att ta hänsyn till.
I lagens mening betraktas dock icke mänskliga djur som objekt. Krasst sagt kan vi, enligt lagboken, göra vad vi vill med våra medvarelser. Djurskyddslagarna är inte direkt riktlinjer för etik eller moral gentemot andra djurarter. Men vi bortser från det här…
Trots att grisen genomsyrar vårt samhälle reflekterar de flesta föga över att köttet i kyldisken eller limmet och medicinen vid kassan producerats på bekostnad av andra individer. Och nyheten om njurtransplantationen betraktas i det stora som stor succé för mänskligheten. När vi egentligen än en gång misslyckats med social rättvisa (för alla!)
Människan tar vad hen vill ha av andra. Men ger sällan något tillbaka. En mer rovgirig art får en leta efter! Vi, som inte ens är högst upp i näringskedjan. Fast folk kan ha det som sitt starkaste argument när de försöker rättfärdiga sitt köttätande.
”Människan tar vad hen vill ha av andra. Men ger sällan något tillbaka. En mer rovgirig art får en leta efter! Vi, som inte ens är högst upp i näringskedjan. Fast folk kan ha det som sitt starkaste argument när de försöker rättfärdiga sitt köttätande.”Johanna Månsson
Människan är inte så unik som de flesta vill tro. Det finns inget speciellt människovärde. Vi hade lätt kunnat betrakta grisen likvärdig oss till ett liv i frihet. ”Friheten är allt och den tillhör oss alla!” Sa grundaren till Åsas Hönsfristad.
Att grisar - enligt oss- inte är tillräckligt lika människan rättfärdigar alltså inte att vi kan göra vad vi vill med dem. Läs mer om nödvändigheten att föra in icke mänskliga djurs rättigheter i lagboken på PIMI.se.
Johanna Månsson
