Insändare: Har vi blivit medgörliga nickedockor?
Är verkligen säkerhetsläget är värre än någonsin?
Perioden 1960 till 1995 var fruktade Sovjetunionen vår närmaste granne i öster och söder med ständiga avvisningar av ”fienden” vid gränsområden. Sovjet/Ryssland tog till vapen mot Ungern 1956,
Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. I krigen på Balkan efter 1990 var flera stormakter var inblandade.
Alliansfria Sverige hanterade perioden utmärkt på hemmaplan och var internationellt drivande i dialogen mot avspänning under en lång period av fredlig samexistens.
Dagens ryska aggression i Svarta havsregionen är ytterst oroande. Ukraina drabbas inte bara av Rysslands angreppskrig utan även av omvärldens förhållningssätt till konflikter. Utifrån dagens aggressiva utrikespolitik fokuserar Sverige och andra länder helt på att förse krigshärden med vapen för att kriget ska fortsätta med tusentals fler döda.
En militariserad utrikespolitik utan försök till dialog och samförstånd ses som enda väg att gå.
För fyrtio år sedan hade säkerligen Sverige och andra europeiska länder tagit initiativ till dialog för att undvika fler mänskliga tragedier.
Men nu har tidigare internationellt inflytelserika fredsrörelserna och politiker med fredsambitioner tystas för det aggressiva vi bygger tillsammans.
Grund för dagens situation sägs av många vara Rysslands och Natos kapprustning mellan öst och väst, förstärkt av cyberattacker från främst ryskt håll. Konkreta exempel på ryskt hot presenteras aldrig trots att det skulle avslöja Ryssland på den internationella arena.
I Sverige har lobbying och kampanj för Nato-medlemskap byggt på att skapa rädsla för en yttre fiende, en klassisk metod, vilket framgångsrikt fått politiker, media och organisationen att okritiskt delta i detta.
Våra osäkra politiker har fåtts söka medlemskap i Nato och först i efterhand klargjort vad det innebär. USA ges fritt tillträde till svenska militärbaser utan hinder mot kärnvapen och nu jublas över svenskt deltagande i Nato-övningar.
”Militarismen regerar likt på 1910-talet och kapprustning hyllas, ingen lyfter ett finger för att bromsa utvecklingen trots att vi vet vad kapprustning slutar i.”Conny Janner
Militarismen regerar likt på 1910-talet och kapprustning hyllas, ingen lyfter ett finger för att bromsa utvecklingen trots att vi vet vad kapprustning slutar i.
Kanske behöver vi gemenskapen, kanske har vi blivit medgörliga nickedockor.
Conny Janner
