Insändare: Johansson ägnar sig åt förvrängningar
Efter en tids i tidningarna icke saknade förvrängda tidningsartiklar om politiken i Sölvesborg, tycks Inge Johansson ha återupptagit sina köksbordsanalyser, vilka kortfattat går ut på valsegrarna är de rättmätiga förlorarna och partierna med tydliga minussiffror röstsammanräkningen de verkliga vinnarna. Återkomsten i ämnet från tystnaden skedde i denna tidning (2/1) med en reaktion på ett inlägg från Louise Erixon, det tidigare kommunalrådet för SD, som angrips därför att hon kritiserat Socialdemokraterna.
Det får man, enligt Johansson inte göra, därför att S är ”ett parti som värnar folket och står upp för människors lika värde, för solidaritet med landets medborgare och för konstruktiv integration”. SD står för motsatsen.
Det tyckte dock inte väljarna i Sölvesborg som i stället såg till att SD fick en sällan i landet skådad valframgång: nästan tio procents ökning, som förde partiet snuddande nära 40-procentsstrecket. Också i 2018 års val noterade SD en imponerande framgång.
Men Johansson vänder fräckt väljarna och demokratins själva pulsåder ryggen, excellerar i förkastelsedomar över det segrande partiet som varande ”auktoritärt, segregerande och maktfullkomligt”. Rakt motsatt uppfattning av SD-styret förmedlades i Aftonbladet (som jag tidigare nämnt) den 19/6 2022 av den långt ifrån partiet stående hemmaförfattaren Per Nilsson. Ingen revolution, och Louise Erixon har styrt kommunen utmärkt, konkluderar han. Men fakta och demokratisk respekt är Inge Johansson totalt främmande i hans idisslande texter. I den senaste artikeln lyckas han därtill på en gång kritisera Louise Erixon för att ha misslyckats binda ihop Samstyret och samtidigt uttrycka tillfredsställelse över att förlorarna tog över styret. Louise Erixon är bitter över regimskiftet, skriver han också.
”Erixon, hennes parti och väljarna, snuvades på konfekten genom M-ledarens svek, där alla löften och utfästelser till väljarna och offentliga prisande av Samstyret dagarna innan valet plötsligt var bortblåsta.”Bengt Olof Dike
Är detta i så fall märkligt? Hon var ju den personifierade valsegraren, hennes parti framröstat av väljarna i kommunen. Demokratins essens, vad vi än tycker om partiet! Men Erixon, hennes parti och väljarna, snuvades på konfekten genom M-ledarens svek, där alla löften och utfästelser till väljarna och offentliga prisande av Samstyret dagarna innan valet plötsligt var bortblåsta. Den som påstår att ideologiska värderingar och politiska åsikter drev Kith Mårtensson till S-famnen glömmer att hon - också näst högst i länets M-hierarki - nästan fem veckor efter valet uppvaktade SD-ledaren om att Samstyret äntligen skulle komma till skott och där kravet på inflytande låg i omvänd proportion till Moderaternas förlust i valet.
Agerandet väckte förstås starka känslor, ilska och just bitterhet, vilket tyvärr också har resulterat i förkastliga och helt oacceptabla hat- och hotreaktioner. Nu - långt efter valet - framträder M-ledaren i medierna nästan i skepnad av offer och förstår inte människors hat och ondska. Nej, sådant är naturligtvis avskyvärt och inte minst allvarligt, när politiker utsätts för det. Men frågar sig Mårtensson någon gång själv om varför hon också utsatts för stark demokratisk och politisk kritik, som är fjärran från hatets, hotets och smutsens svans? Frågar hon sig var moralen fanns i sveket?
I det sammanhanget kan Inge Johansson lämnas därhän. Han kommer säkert fortsätta att med sina vrångbilder av demokratin skämma ut Sölvesborg. I det avseendet förblir han oförbätterlig!
Bengt Olof Dike
