Insändare: Kan SD hållas utanför?
Sedan slår maktens realiteter till. SD måste, med ett ”tyvärr”, ta hänsyn till sina koalitionsbröder. Här kommer därför den tredje fasen: SD kan inte leverera vare sig ”den nya nationella ordningen eller ”den nya rena svensk-svenska människan” fullt ut.
Men skulle SD sedan kunna gå in i den fjärde fasen och faktiskt ”kasta in handduken”? Det verkar mindre troligt, och skälen är flera.
För det första skulle SD inte våga göra sin femtedel av väljarna besvikna. Det vore ett magnifikt svek mot partiets väljarkår, som hoppas på en revansch för glesbygd och landsbygd. Det har ju partiets ledning och dess fanbärare lovat i utbyte mot sina väljares röster.
För det andra skulle – om SD faktiskt ”kastar in handduken” – detta uppfattas som ett stort slag mot den allians som nu likt en hoppets stjärna avtecknar sig på det politiska firmamentet. För vart ska Ulf, Ebba och Johan nu vända sig för att säkra en slagkraftig majoritet?
För det tredje, om valet skulle gå som högermänniskorna innerst inne hoppas, kan eller vågar då Jimmie Å, faktiskt slå in på deras väg? Det vore ju snudd på politiskt självmord av en rörelse, som påstår sig föra de ”försmåddas” talan, om man från SD backade ur.
”Ett rejält bakslag i form av en sig själv sönderslitande högerborgerlig regering – som visar sig oduglig att styra landet – kan bekräfta borgerlighetens förbannelse, nämligen att i väljarnas ögon bli för korta i rocken när det verkligen gäller.”Lennart J. Lundqvist
Så slutsatsen blir nog denna: Ett rejält bakslag i form av en sig själv sönderslitande högerborgerlig regering – som visar sig oduglig att styra landet – kan bekräfta borgerlighetens förbannelse, nämligen att i väljarnas ögon bli för korta i rocken när det verkligen gäller.
Lennart J. Lundqvist, Professor emeritus
