Insändare: Karlskrona är inte Manhattan

Karlskrona är också en unik stad där en liten del av den totala befolkningen bor i den centrala delen av staden, Trossö. Endast 11 000 av kommunens invånare bor på Trossö, en sjättedel av kommunens invånare. Majoriteten av hela kommunens befolkning bor inte på Trossö. Trossö är där de stora satsningarna sker.

Den politiska ledningen arbetar för att göra Trossö till ett centrum för restauranger, handel och nöjesliv. Trossö är den del av staden som det satsas på medan andra delar av staden och kommunen glöms bort. Alla medel går till centrum framför andra delar av kommunen. Politiken är fixerade på Trossö. Enligt politikens mål ska befolkningen i Karlskrona kommun vilja ta sig Trossö men det finns ett flertal problem med dessa mål.

Problem 1: Politiker vill att Trossö ska bli centrum i kommunen. Trossö ska locka människor att handla, äta och att roa sig. Men det är nästintill omöjligt att ta sig till Trossö. Oavsett om du åker buss, bil eller båt. Bussarna i själva Karlskrona stad har långa linjer och går för sällan. Att åka buss från Bastasjö i norr till Trossö i söder tar över 40 minuter en vanlig kväll. Att åka buss från öarna (då är inte Aspö inräknat här) är nästintill omöjligt och det finns knappt någon båttrafik värd namnet. Sen ska vi bara inte prata om andra delar av kommunen där kommunikationerna knappt finns. Parkeringsplatser för bilar försvinner i svindlande fart. Det är med andra ord mycket svårt för de som inte bor på Trossö att ta sig dit.

Problem 2: Politikerna vill att Karlskrona kommun ska växa och uppnå 100 000 invånare år 2050. En ökning med drygt 30 000 invånare samtidigt som Karlskrona ska vara en hållbar stad. Ett ambitiöst mål. Men med den nuvarande politikens centrumfokus riskerar målsättningen att göra Karlskrona till en mindre attraktiv plats. Dagens tänk kring hur människor ska ta sig till och från delar av kommunen minskar attraktivitetskraften för såväl staden som kommunen. Om satsning koncentreras till Trossö och merparten av bostäderna, handel och servicen hamnar där upp kommer flera problem.

Problem 3: Trossö är en begränsad yta som redan är välutnyttjad. Problemet med att hitta byggbar yta på Trossö är akut. Detta märks bland annat i alla märkliga turer om tex var Kulturskolan, Kulturhuset och Boverket skall ligga. Skall 10 000 tals fler bo på Trossö och närliggande områden så kommer dessa problem att mångfaldigas. Den enda realistiska lösningen är då att minska på grönområde och bygga på höjden. En trång höghusstad med minskade grönytor och trafikkaos blir resultatet av kommunens tillväxtambitioner kombinerad med centraliserings ambitioner.

Ett omvandlande av Trossö till Blekinges Manhattan verkar vara målsättningen för Karlskrona politiken. Vi tror inte att den visionen är vad kommuninvånarna önskar. Det finns också uppenbar risk att FN drar tillbaka utnämningen av Karlskrona som världsarvsstad.

Alternativ till höghus och trafikkaos är en decentralisering av Karlskrona

Nog med problem, vi har förslag till nya politiska visioner.

Vision 1: Vi vill se ett politiskt mål om att binda ihop kommunens delar med en mer effektiv kollektivtrafik. Det behövs om kommunen och staden ska kunna leva upp till visionerna. Att införa en tätare båtpendel såväl mellan öarna som med centrala Karlskrona ökar attraktiviteten för staden och för kommunen. Kommunens invånare kan då lättare kunna ta sig mellan olika stadsdelar, mellan öar och mellan mindre orter. Det ökar attraktiviteten för invånare och för kommande turister. Det skulle också innebära en mer levande skärgård, vilket i sig leder till en mer levande och hållbar kommun.

Såväl forskning som myndighetsrapporter visar att en god kollektivtrafik är bra för det demokratiska samhället. En god kollektivtrafik främjar delaktighet och tillit till samhällets institutioner. Med andra ord minskar det risken för utanförskap och radikalisering.

Vision 2: Vi vill också se ett politiskt mål om att utlokalisera service och handel till kommundelarna.

Enligt våra förslag till visioner skulle belastningen minska på infartsleden, möjligheten att starta butiker och restauranger i de olika kommundelarna skulle öka och hela kommunen skulle få en möjlighet leva upp. Det skulle även locka fler att bosätta sig i kommunen. Det skulle också locka hit företag som behövs för att öka befolkningen och för möjligheten att kunna försörja där de bor.

Vi hoppas att politiken tänker om utvecklar det som gör Karlskrona unikt i dag och överger centraliseringsinriktningen. En kommun med goda transporter och levande småorter är attraktivt – det är inte en blek kopia på Stockholms innerstad.

Victoria C Wahlgren och Henrik Hedman