Insändare: Karlskrona Kommun, i otakt med verkligheten

”Mina tankar är också med de tre barn – 13, 14 och 14 år gamla – som hittades avrättade i skogsområden utanför Stockholm. Deras föräldrar har tvingats uppleva alla föräldrars allra värsta mardröm. Nu drabbas allt fler barn och helt oskyldiga människor av det grova våldet. Jag kan inte nog understryka hur allvarligt läget är. Sverige har aldrig förr sett något liknande. Inget annat land i Europa ser något liknande.”

Man behöver inte vara detektiv för att räkna ut att en del av detta handlar om makten över drogförsäljningen. Det är bra att polisen får mer resurser men det räcker inte på långa vägar.

Polisens arbete är reaktivt. De rycker ut när något har hänt. Men ska vi få tillbaka ett vettigt samhälle så måste vi slåss på fler fronter. Framför allt få unga att inte börja med droger och att få människor ur missbruk. Den tidiga insatsen är så oerhört mycket mer effektiv och billig än insatsen som rättsväsendet måste göra när brotten redan skett. Denna matematik tycker inte jag är svår att förstå.

Som anhörig till en socialarbetare har jag på nära håll sett konsekvenserna av den omorganisation som gjordes för några år sen för att spara pengar. Min anhörig har brunnit för sitt jobb i över tjugo år, men de sista åren har glöden från ögonen försvunnit.

Som socialarbetare så tror jag mig förstå att man ständigt jobbar i uppförsbacke men de besparingar som Kommunen gjort och nu fortsätter göra i och med nedläggningen av Karlskrona Behandligshem är att rycka undan den sista mattstumpen.

Vi vill alla bo i ett samhälle där droger och våld är ett minimum. Vi vill bo i det Karlskrona som kommunen målar upp på sin hemsida men då måste vi också förstå att ett sådant samhälle kostar en slant att få till. Varje kommunal krona som investeras i början av processen till att motverka droganvändning eller drogavvänjning är en krona som kostar tiofallt längre ner i kedjan när brotten kommer som ett brev på posten och belastningen på sjukvård, rättsväsende, polis och allt resten av samhället måste stå ut med i form av stölder, våld och i förlängningen skjutningar.

När missbruksvården får mindre resurser så faller också kvaliteten. När kvaliteten sjunker så ökar missbruket och då blir Karlskrona en intressant försäljningsplats för illegala varor. I den svansen kommer gängen och vi har skjutningar och ungdomar som fastnar i gäng även här.

Det enda positiva när kulorna börjar vina kring husknutarna är att vi i alla fall vet vilka politiker som bär skulden, de som drog bort sista mattstumpen för alla socialarbetare som står längst fram i frontlinjen mot missbruk. Vilken lekman som helst vet likt den gamla ramsan ”katten på råttan och råttan på repet”, att efter missbruk kommer brott och därefter är inte gängen långt borta.

Kanske dags för Kommunen och ta ett dubbelsteg och falla in i takten som verkligheten går i, innan kulorna viner längs Björkholmen och Ronnebygatan.

Tänk efter innan