Insändare: Men så icke i Karlskrona
Den anses som en del i kommunens kärnuppgifter, men inte en liten djurpark i Wämöparken.
Så totalt uppslitande att behöva bevittna att möjligheten för barn och vuxna att möta levande varelser inte anses behövas i Karlskrona, om det förstås inte gäller alla de små krypen i de fallna träden i parken.
I dagens samhällen finns inte många platser kvar, där barn kan komma nära djur. Jordbruk med djur innebar förr ett naturligt möte mellan djur och människor. Så är det långt ifrån nu.
”I dagens samhällen finns inte många platser kvar, där barn kan komma nära djur. Jordbruk med djur innebar förr ett naturligt möte mellan djur och människor. Så är det långt ifrån nu.”Angela Sandström
Att då ändå möjliggöra för barn att få dessa möten med några enstaka djur, måste anses som en del i grunden för ett humanistiskt samhälle. Men så icke i Karlskrona enligt den styrande majoriteten. Mycket märkligt.
Idag växer barn upp i en allt hårdare miljö. Kargare natur, hårdare krav, stor utslagning, pengar är makt osv.
Enligt min uppfattning borde då inriktningen ifrån politiken vara precis tvärtemot, vad som kommer att beslutas på tisdag. Vi måste visa att det finns alternativ.
Platser vi kan gå till, där det finns något mjukare och något levande som behöver oss och som efter hand gör oss varmare inombords och som berör i dessa möten.
Jag drar mig till minnes att min mamma Ulla, som jobbade på Pålyckehemmet som lokalvårdare berättade, att de som fanns där, upptäckte hon inte sällan i ladugården hos korna. De stod där nära dem, klappade dem och förtäljde dem om sitt liv och sina bekymmer.
Att inbilla oss att det räcker med plattor och böcker om djur är i högsta grad att lura oss själva. Barn och för all del också vuxna måste få en möjlighet att komma nära, se djuren i verkligheten, upptäcka deras mönster och kanske också få känna på dem och beröras i sitt inre.
Angela Sandström
