Insändare: Moderat politik, klassiskt cyniskt fantasilöst dogmatiskt
Kristersson försöker givetvis kapitalisera på framgången och göra den till sin, inte bara av fåfänga utan även för att det moderata väljartappet bara har sitt motstycke i småpartiernas kollaps.
Någon procent tycks man ha fått till sig och nu verkar det som om finansminister Elisabeth Svantesson tillsammans med länets riksdagsledamot Camilla Brunsberg, försöker surfa på samma våg – Nu stärker vi arbetslinjen i Blekinge (Sydöstran, 14 mars).
Har vi en särskild arbetsmarknadspolitik här?
I brist på regeringspolitik värd namnet avseende närings- och finanspolitik så är det vid sidan om hårdare tag, återigen de allra svagaste grupperna som är innebörden av det ansvarstagande man självgott tillskriver sig som regering. Och det gäller i hela riket.
Låt oss än en gång konstatera att bidrag som hela tiden lyfts som allt eländes nationalekonomiska och sociologiska urmoder, i ekonomiskt avseende är samma sak som avdrag eller skattelättnader för de grupper som kan tillförskansa sig sådana.
”Låt oss än en gång konstatera att bidrag som hela tiden lyfts som allt eländes nationalekonomiska och sociologiska urmoder, i ekonomiskt avseende är samma sak som avdrag eller skattelättnader för de grupper som kan tillförskansa sig sådana.”Peter Östling
Det är aldrig problem för moderaterna i den änden, pengar där ger varken passivitet eller inflation, det stimulerar. Bidrag däremot, likt A-kassa och annan nödhjälp, passiviserar alltid.
Regeringens inflationsbekämpning är ett roligt narrativ då inflationen är kopplad till bristande utbudsmarknader i andra länder, som starkt är påverkade av internationella kriser, och då den inhemska räntan sätts av en oberoende riksbank.
De utspel som regeringen gjort avser offentlig återhållsamhet och att andra ska ta ansvar, såsom arbetsmarknadens parter.
Den politik som artikelförfattarna skryter om är att göra ingenting, mer än att omfördela befintliga resurser från ansträngda kommuner och regioner samt individer till rättsväsende, ordningsmakt och försvarsmakt. Samt spä på inhemsk inflationsförväntan med halsstarrig symbolpolitik på alla områden, elprisstödet och reduktionsplikten.
En sak har man gjort, man har gett konkurrensverket i uppdrag att bevaka livsmedelspriserna där förekomsten av oligopol är stor, med risk för omotiverade prisstegringar och överlönsamhet. Hur gick det?
Regeringens arbetslinje då? Det blir inte mer byggande eller mer av solventa eller nystartade byggbolag för att arbetslösa och sjuka får se sina urvattnade ersättningar sänkta.
Det är en fin linje i dessa tider att förstärkningen av A-kassan innebär att de lägst avlönade ska få en rejäl sänkning av sin redan låga A-kassa, efter de tre månader de själva har på sig för att vända den konjunktur som regeringen inte rår på efter 18 månader och inte ens försöker sig på.
Det blir inte lätt för moderaterna att med sådan klassiskt dogmatisk och fantasilös cynism till politik, vinna väljare från de arbetare som istället borde gynnas av en arbetslinje på riktigt.
Peter Östling
