Insändare: Rusta upp Sverige
De som kommit sämst ut under Kristerssons SD-dominerade regerings två år vid makten är de ensamstående kvinnor med hemmaboende barn. 57 procent av dem har nu svårt för att få det att gå ihop ekonomiskt. Bland de ensamstående männen i liknande situation är det var fjärde som har det ekonomiskt bekymmersamt.
Förvånande?, nej. Tyvärr är det inget nytt problem, detta att de ensamstående med försörjningsplikt har det tuffast. Men det nya nu är att det blivit så många fler som fått svårare att klara sig nu under högerregeringen. Den kanske mest upprörande uppgiften i denna ULF-studie av fattigdomen i svenska levnadsnivåns botten är att 6 procent nu uppger att de inte har råd att värma upp sina bostäder utan fryser. Fler säger också att de inte längre ha råd med bil och en veckas semester samt att de som befinner sig på denna låga har ökat med 12 procent.
Och orsaken? Ja, bakom dessa dystra siffror ligger en orimlig försämring av den generella välfärdspolitiken, vars målsättning ju länge var att samhällets ansvar och trygghetssystem måste vara så starkt att ingen individ ska behöva fara illa.
När en majoritet av svenska folket tvingas dra in på grundläggande behov och fattigdomen ökar så borde det - men sker ännu inte - resultera i en politisk/ opinionsmässig mobilisering. Trycket borde öka bland folk för att pressa tillbaka fattigdomen. Och på sittande regering som saknar varje sådan ambition.
Men här tas det tvärtom nu ytterligare steg för försämra villkoren för de redan mest utsatta, såsom de långtidsarbetslösa (sämre a-kassan) och för långtidssjuka (sämre sjukersättning och tidig utförsäkring; stupstock). Dessa måste avvisas med kraft, ty då blir det ännu sämre för dem i botten på SCBs färska levnadsnivåstudie!
Det som redan skett och planeras ske är ytterst ett resultat av att samhället under 2000-talet dränerats på flera hundra miljarder genom en lång serie av skattesänkningar; borttagen förmögenhets- och arvsskatt, kraftigt sänkt fastighetsskatt, en serie av jobbskatteavdrag, låga bolags- och kapitalbeskatt etc.
Noteras här ska att de olika försök som socialdemokratiska minoritetsregeringar (Löfvens resp Anderssons) gjorde 2014-2022 att något öka samhällets skatteinkomster fick nej då av den borgerliga riksdagsmajoriteten.
Inte ens förslaget att ”skumma av” ens några miljarder av affärsbankernas hundratals miljarder i överskott fick stöd. Också det avvisades av den borgerliga riksdagsmajoriteten.
Så inte undra på att det svenska skattetrycket sjunkit från drygt 50 procent i slutet av 1990 till knappt 42 procent av BNP nu. Och vår totala statskuld är nu 31,2 av BNP och ytterligare sjunkande (jfr Finlands och Tysklands som ligger på 60 proc).
Det negativa med det här flera.
Dels en urholkad välfärd och att exempelvis viktiga hälso- och sjukvården fått skär ner, från 11,3 procent av BNP (2020) till 10,5 proc 2022,; fortsatt sjunkande andel. Orimlig, borde tvärtom få ökade resurser.
”Dels också resulterat i att Sverige kraftigt underinvesterat i sin infrastruktur. Med flera 100-tals miljarder kr för lite på järnväg och vägar, vårt VA-nät och på ett otillräckligt robust elnät.”Robert Björkenwall
Dels också resulterat i att Sverige kraftigt underinvesterat i sin infrastruktur. Med flera 100-tals miljarder kr för lite på järnväg och vägar, vårt VA-nät och på ett otillräckligt robust elnät. Att strunta i att sköta sånt bättre är oförsvarligt och blir bara ännu dyrare senare.
Lite samma gäller ju nu även behovet att i en orolig omvärld satsa mer på vårt militära och civila försvar.
Mot dessa nu växande klassklyftor, en urholkad välfärd och växande behov att rusta upp vägar, järnvägar, elnät, försvaret etc så har Socialdemokraterna i opposition nu en huvuduppgift att vässa sin politik och utarbeta ett brett reformprogram som gör välfärden och Sverige som stat starkare igen.
Skatteintaget måste öka och även bli rättvisare för ökade satsningar på välfärden. Lika viktigt är även nödvändiga satsningar brett på infrastrukturen - inte minst då att bygga dubbelspår på livsviktiga malmbanan och att rusta järnvägen så att tågen åter går i tid och vägarna underhålls bättre.
Sådana och andra liknande satsningar kan staten med vår rekordlåga statsskuld lämpligen lånefinansiera. Sannolikt behöver det ske med minst en till två hundra miljarder kr årligen under ett antal år framåt. Via lånefinansiering genom att låta statsskulden öka från nu 31 proc till runt 40 proc av BNP skapas det utrymmet att investera mer och samtidigt öka värdet på vår offentliga förmögenhet.
Allt detta med syfte att stärka välfärden för alla med ökade, rättvisare skatter och med lånefinansiering bygga Sverige bättre och starkare rustad som stat inför kommande utmaningar och behov.
Kort sagt återuppbygga det goda folkhemmet och söka väljarnas stöd för det i kommande val. Våga och vilja spänna bågen igen!
Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare
