Insändare: S struntar i den enskilde
Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga från dag ett med att svenska fackföreningar skall vara opolitiska och driva de frågor som gagnar deras medlemmar, alla medlemmar och inte enbart de som valt socialdemokratin. Det som händer just nu är att vissa fackföreningar medvetet stänger ute tusentals löntagare från rätten att dels som medlemmar driva frågor man anser vara viktiga på arbetsplatserna och dels som förtroendevalda att företräda sina arbetskamrater. Detta kan på sikt bli förödande för den svenska modellen som bygger på tanken om jämbördiga parter på svensk arbetsmarknad.
När man stoppar en stor andel av löntagarna att engagera sig fackligt rubbas automatiskt maktbalansen på sikt. I Danmark insåg man detta tidigt och valde att bryta en förödande politisk utveckling i syfte att öka sina medlemmars förhandlingsutrymme. Där låter man nu den enskilda medlemmen själv avgöra om hans eller hennes pengar skall gå till ett enskilt parti eller inte. Det är den arbetsordning Sverigedemokraterna vill se i Sverige.
Inget enskilt parti ska sätta agendan, varken Socialdemokrater eller Sverigedemokrater. Deleuran visar även sin okunnighet i ämnet när han påstår att Sverigedemokraterna inte bedriver arbetarpolitik? Vi kan ställa ett antal frågor till Delauran: Vilket parti avgjorde frågan gällande utstationeringsdirektivet och Lex Laval? Vilket parti fick igenom en bibehållen A-kassa? Vilket parti fick igenom ökade anslag till Arbetsmiljöverket och Mynak? Vilket parti vill förändra systemet så vi kan rekrytera alla de tusentals skyddsombud som idag saknas på svensk arbetsmarknad? Vilket parti vill ta krafttag mot kriminalitet kopplad till både arbetsmiljö och arbetskraftsinvandring?
”Danmarks väg att gå är den rätta, där företräder facken alla arbetare och arbetstagarna väljer själva om de vill skicka sina pengar till Socialdemokraterna eller inte.”Magnus Persson och Christopher Larsson, Sverigedemokraterna
När vi driver på så röstar Socialdemokraterna nej till sina egna förslag enbart för att SD lagt dem på bordet, utökade preskriptionstider är ett tydligt exempel. Socialdemokraterna struntar helt i den enskilde individen - makten och avståndstagandet från SD är viktigast. Det är beklagligt att man inte inser att svenska löntagare inte längre kan behandlas som röstboskap. De kan faktiskt tänka själva och ser hur socialdemokratisk politik påverkar deras familjer och vardag. Detta visar sig också tydligt när endast en av fem medlemmar inom LO visar sig vilja bidra med pengar till det Socialdemokratiska partiet.
Danmarks väg att gå är den rätta, där företräder facken alla arbetare och arbetstagarna väljer själva om de vill skicka sina pengar till Socialdemokraterna eller inte.
Magnus Persson (SD), Byggnadsarbetare, fd skyddsombud och facklig förtroendeman och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna
Christopher Larsson (SD), Gruppledare, SD Karlskrona
