Insändare: Sammansvurna makthavare

Åsa Linderborg måste betraktas som ett av få ljus i ett tungt, mörkblått media-Sverige.

Sossarna och de till vänster om dessa har nästan inga tidningar kvar. En gång i tiden hade (S) trettio dagstidningar. Nu får de till största delen nöja sig med att skriva ledare i några få. V och MP har inga dagstidningar. Mediafältet är helt lämnat åt mörkblå opinionsbildare.

Mot den bakgrunden är det inte underligt att Åsa Linderborg i inledningen av sitt anförande säger att hon tror att monarkin kommer att bestå för lång tid framöver.

Linderborg nämnde tre tänkvärda saker som kanske kan ge en fingervisning om varför hon tror det:

* När hon träffade kungen i Östersund föll hon, republikan som hon är, ändå in i den allmänna servilitet som alltid omger kungahuset.

* När kungahusets starka band till nazismen under 30- och 40-talen diskuterades inför TV-serien så viskade man på redaktionsmötet, som om det var något hemligt.

* Journalister i Sverige håller medvetet tyst om komprometterande saker gällande kungahuset.

Under sådana omständigheter är det kanske inte så konstigt att monarkin består. Vi får ju aldrig någon principiell diskussion om att Sverige inte är en verklig demokrati så länge statschefens ämbete ärvs inom samma familj.

I stället handlar diskussionen om huruvida kungen är normalbegåvad, gullig eller otrogen. Och paradargumentet för hovet är att kungen ändå inte har någon formell makt.

En av de bilder Åsa Linderborg visade vid sin föreläsning var dock mycket talande för kungens makt. Den föreställde kungen tillsammans med den ekonomiska makteliten med Wallenbergarna i spetsen. De är de bästa av vänner och bjuder kungahuset på allt vad kungahuset vill ha. Inget brottsligt i det eftersom statschefen i Sverige är omutbar, icke åtalbar och står utanför all offentlig insyn.

Landets ekonomiska makthavare som inte har valts i några offentliga val är sammansvurna. När dessa dessutom äger den absoluta majoriteten av media hukar även sossar, public service och motståndare till monarkin.

Därför får vi ingen debatt om varför vi ska ha en odemokratisk statschef, eller varför Sverige högsta ämbete ska vara en relikt från den tid Sverige var en diktatur.

Anders Englesson, Köksbordspartiet.se