Insändare: Ska vi bara äta bönor?

Att köttet ska skattas så mycket att bara rika människor har råd att köpa kött? Om vi andra vill ha kött hur gör vi då? Köper fulslaktat? Tittar på när de rika äter ? Hoppas att någon förbarmar sig och sänker skatten lite ?

Vad blir nästa sak vi ska fostras in i? Ska vi bara äta bönor och ärtor som odlas i Sverige, eller är det kanske ok att äta avokados, som är så efterfrågat i världen att odlingarna både riskerar den biologiska mångfalden och tillgången på vatten.

Ris kanske någon tycker är harmlöst?

I de bassänger där ris odlas bryts växtdelar ner i en syrefattig miljö under vatten. Vid nedbrytningen bildas gasen metan, som är en kraftig växthusgas, något vi skall akta oss som ögat för.

Hur har vi det med klimatpåverkan av all frukt vi tar för självklart året runt, de odlas definitivt inte nästgårds och fraktas enorma sträckor.

Jag tror folk är allmänt rätt trötta på att få besserwissersnack nedkört i halsen.

Låt var och en få äta kött eller grönt som man vill, till slut så gör folk det dom kan beroende på bland annat ekonomi och vart man är i livet.

Pekpinnar är verkligen så 1980.

P.Å.

Lina Stenberg svarar direkt:

Rädda Barnen larmar om att barnfamiljerna drabbats hårt det senare året. Två av tio sammanboende föräldrar klarar högst en kostnadsökning på 1000 kronor.

Motsvarande för ensamstående är fyra av tio.

Samtidigt har alltså matkostnaderna ökat med 23 procent under de senaste två åren.

Och de ökade utgifterna har varit många. Hyrorna höjdes i snitt med fyra procent under 2023 och räntorna liksom energipriserna har skenat.

Att nästan varannan familj har svårt att ge sina barn en näringsrik kost är alltså inte konstigt. Men likväl är det fruktansvärt.

Rekordmånga barn lever med skuldsatta föräldrar – hela 180 000 – vart tolfte barn, enligt Kronofogdemyndigheten. Och ja, även rekordmånga barnfamiljer vräktes förra året.

Läget är så allvarligt att det förstås krävs mer än att sänka priserna på näringsrik mat – och införa köttskatt. Men det är en del av lösningen så att barn i Sverige åtminstone kan äta sig mätta och få i sig det de behöver för att växa och må bra.

Tänk om vi kunde se allas barn som allas barn igen. Bry oss på riktigt.

Alternativet är att fortsätta låta politikerna strunta i levnadskostnadskrisen och dess förlorare. Låta Ulf Kristersson behålla sina skygglappar och lägga allt ansvar på föräldrarna som inte lyckas mätta sina barn.

Eller så kräver vi att regeringen tar ansvar – för ett samhälle där alla barn räknas och alla barn kan äta sig mätta.

Lina Stenberg, krönikör Sydöstran