Insändare: Ska vi ha en överrock till?
Vi har efter bästa förmåga hjälpt våra grannländer under svåra tider. Transiteringar till Norge och Finland i början på 40-talet noteras som en eftergift. Sverige och Finland har under åren ibland valt olika strategier utan att broderskapet har försämrats.
Ekonomer hävdar, att Putin försämrat Rysslands ekonomi och folkets vardag på ett allvarligt sätt. Bedömare anser honom sjuk, paranoia och andra tillstånd varierar i diagnosen. Vi vet inte om och när en mer samarbetsvillig ersättare kommer att söka förhandling med.
Vem vet hur läget varit om USA , Nato och EU inte hade gett Sovjet kalla handen vid försöket till närmande på 90-talet? Kina riskerar inte sina ekonomiska landvinningar i Väst för att hjälpa en kollega med en operation, som dom tydligen inte stöder helhjärtat.. De har en liknande sits i konflikten med Taiwan.
USA har ledningen i Nato. Efter 1945 har USA´s presidenter gett olika signaler i sin utrikes-och säkerhetspolitik. Kommer Trump att fortsätta den isolationistiska politik han tidigare anbefallde, om han kommer tillbaka?
Kommer vi att ledas av Trump och därmed lieras med Erdogans Turkiet, Ungern och Polen, där vi många gånger ifrågasatt deras demokrati, rättssäkerhet och folkens frihet och jämlikhet under senare år, såna principer som medlemsländerna ska respektera.
Tage Erlander påverkade mer än någon annan Sveriges utveckling årtionden efter andra världskriget. Han stod för neutralitetspolitik, välfärdspolitik och var anhängare av nordiskt samarbete, till en början genom försök att inrätta ett nordiskt försvarsförbund, som Norge sa nej till. Neutraliteten förbyttes efter inträdet i EU till en alliansfrihet, som ärvdes från Karl XIV Johan och Per Albin och den fortsatte med Olof Palme.
Den alliansen har lett oss rätt i tider av kalla krig och konflikter. Under kalla kriget nådde vår krigsmakt sin största potens. Sverige har också varit en väl sedd partner tack vare sin alliansfrihet och kompetens samt sitt internationella engagemang för en trovärdig säkerhetspolitik. Vi har under många år varit en eftertraktad medlare i internationella konflikter och kriser.
Jag misstänker, att om Peter Hultqvist följer sin drivkraft, säger han nej. Jag hoppas han är pragmatisk nog att sitta kvar i regeringen och inte åka hem till Borlänge som sin företrädare Börje Andersson, min politiske mentor, gjorde. Han behövs så väl i en socialdemokratisk regering.
Ska vi riskera vårt goda anseende med vår alliansfrihet? Vårt geopolitiska läge har varit detsamma i 200 år. Ska vi förutom EU skaffa oss ytterligare en överrock, som hindrar oss från självständiga beslut, som gagnat oss väl i flera hundra år?
Ska vi spela rysk roulett?
Alf Hjertström
