Insändare: Svar om nämndemannasystemet
Faktaexemplen som återgavs belyser allvar och poäng. En poäng jag delar med många, inte minst med domare (och poliser) men även med många nämndemän. De senaste fallet i Solna tingsrätt betecknar Aftonbladet (23 dec 2021) som en ”skandaldom”, SvD som ”ett haveri som ger kalla kårar” och ”skämmer ut Sverige” (22 DEC). Dike väljer uttryck som ”enstaka exempel på små plumpar i protokollet” (Sydöstran, 10 jan).
Det är inte konstigt att nämndemän kommer till andra slutsatser, hade de aldrig gjort det hade de inte behövts. Problemet är att de kommer till andra slutsatser av helt fel anledningar. I Dagens juridik (18 maj 2020) skriver Dike att ”kritikerna är av någon anledning alltid, utan undantag, jurister”… Ja Dike, vad kan det bero på, vad kan det betyda?
Två lagmän och en nämndeman i underrätterna – den senare rekryterad av Sveriges domstolar och en röst var, hade varit kostnadseffektivt, mer rättssäkert och hållit politiken utanför rättssalarna. Hängivna skribenter, politiker och kyrkliga ska inte vara nämndemän, de har andra roller att fylla i samhället där åsikterna kan ges uttryck och där toleransen mot juridiska tillkortakommanden är mer generös.
”Hängivna skribenter, politiker och kyrkliga ska inte vara nämndemän, de har andra roller att fylla i samhället där åsikterna kan ges uttryck och där toleransen mot juridiska tillkortakommanden är mer generös.”Peter Östling
Och Dike, föreställ dig att du besöker en specialistläkare för medicinsk diagnos och vård vid en allvarlig sjukdom, och att läkaren till sist vänder sig till tre ostraffade gamla noviser (utsedda av dina politiska motståndare) för att rösta om ditt vårdbeslut.
Det vore inte en ”tung börda” som hotade patientsäkerheten kanske?
Peter Östling
