Insändare: Utan köksbordsfakta

De korrigeras nedan.

Eftersom Englesson luftar sin ovilja mot att statschefsämbetet går i arv, börjar jag med att påminna om en demonstration för många år sedan i Karlshamn mot denna ordning från ett för honom känt parti med förkortningen KPMLr (nu Kommunistiska Partiet).

Jag tillät mig då att för de närvarande arrangörerna påminna om att arvsprincipen råder också i Nordkorea, vars regim intensivt försvaras av deras parti.

Tonfallet dämpades snabbt, de tvingades erkänna faktum. Men viktigare var tydligen att attackera vår monarki, som enligt alla undersökningar har starkt demokratiskt stöd. Englessons val av just denna måltavla är därför märkligt.

Märklig och direkt felaktig är också hans kritik av journalister, vilka påstås servilt hålla sig undan all granskning av kungahuset. Han har ju precis lyssnat och applåderat Aftonbladets tidigare kulturchef, Åsa Linderborg, som gjort ett långt granskande TV-sänt porträtt av kungen, liksom flera delvis också uppseendeväckande böcker har skrivits om honom.

Anders Englesson hävdar också, att S, V och den övriga vänstern ej har några tidningar - mediefältet domineras av ”mörkblå opinionsbildare”. Han har helt fel:

Aftonbladet är en av landets största tidningar, vilken på såväl ledar- som kultursidorna bedriver vad man kan kalla en offensiv vänsterpolitik.

Ett antal andra S-tidningar, exempelvis Värmlands Folkblad, Folkbladet i Norrköping, Dala-Demokraten, Sydöstran i vårt eget län, finns, liksom den helt dominerande fackförbundspressen och ett antal nättidningar och tankesmedjor, exempelvis Arbetet, Tiden, Dagens Arena, Dagens Arbete, Arbetaren, ETC,

Alldeles nyligen startades en starkt vänsterinriktad nättidning, Parabol, med den icke i debatten okända Kajsa Ekis Ekman som chefredaktör.

Dagens Nyheters kultursidor har en tydlig vänsterprägel, som resulterat exempelvis i att den från Karlskrona bördige marxisten och filosofen, Sven-Eric Liedman, sedan drygt ett år tillbaka har beretts utrymme tolv gånger för åsikter, vilka passar Englesson som hand i handske.

På DN:s kultursidor medverkar också regelbundet en annan vänstersocialist, Göran Greider, Dala-Demokraten. Ledande S-röster i debatten som Sydöstrans Stig-Björn Ljunggren och Widar Andersson i Folkbladet, återfinns ej sällan med krönikor och andra läsvärda inlägg i borgerliga tidningar.

Återkommande undersökningar om journalisternas politiska preferenser är därtill samstämmiga: ungefär tre fjärdedelar av yrkeskåren befinner sig klart till vänster om mitten, när det gäller politisk tillhörighet.

Så ställ in siktet bättre nästa gång, Englesson! Varför inte så träffsäkert som det är i den lokala/kommunala debatten?

Bengt Olof Dike