Insändare: Varför vågar ingen nämna det uppenbara?

Den första var missuppfattningen att fler invånare automatiskt gör att kommunen blir rikare.

Det svenska utjämningssystemet har inte som syfte att skapa ekonomisk tillväxt. Snarare syftar det till att hela landet ska leva.

Systemet har flera delar. De två viktigaste är inkomst- respektive kostnadsutjämningen. Den ena är till större delen finansierad med statliga pengar medan det andra är en omfördelning mellan kommunerna i landet.

Inkomstutjämningssystemet kan mycket väl göra att många låginkomsttagare i en kommun resulterar i bidrag från systemet medan många höginkomsttagare resulterar i att kommunen måste betala in.

Kostnadsutjämningens grundtanke är att alla kommuner ska ha samma ekonomiska förutsättningar genom Robin Hoods princip.

Det andra vi vid köksbordet vände oss emot i enkäten var att ingen av de tillfrågade politikerna nämnde den enda företeelse som under mycket lång tid varit helt avgörande för befolkningstillväxten – invandringen från andra länder.

Det mest uppseendeväckande svaret gav Louise Erixon (SD) i Sölvesborg. Hon ville inte ha ”skattesvaga invandrare” till Sölvesborg. Genom sitt yttrande visar hon dels att hon inte begriper hur fördelningssystemet fungerar men framför allt visar hon att hon inte förstått att den svenska välfärden är beroende av invandring. Hade Sverige inte tagit emot flyktingar i den omfattning vi gjort hade landet haft stor brist på läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, städare, busschaufförer, lastbilschaufförer etc, etc.

Det märkliga är egentligen inte att Erixon inte förstått. Hennes politiska existens är ju helt beroende av att inte förstå detta. Det märkliga är att ingen annan politiker nämnde elefanten i rummet. Lika märkligt är det att paret Sandström verkar vara blinda för densamma.

Har alla politiker i Blekinge blivit så populistiska att man inte ens vågar nämna de positiva effekterna av ett solidariskt agerande gällande människor på flykt?

Anders Englesson, Köksbordspartiet.se