Insändare: #VarjeDagÄrKvinnodag
Kvinnor från olika kontinenter – med olika etniska, språkliga, ekonomiska, kulturella och politiska bakgrunder – kan idag se tillbaka på många års kamp för rättvisa, jämlikhet och utveckling. Dagen är berättelsen om vanliga kvinnor som skapat historia och kämpat – och kämpar – för rätten att delta i samhället på samma villkor som män.
Men dagen är också en påminnelse om alla de flickor och kvinnor som lever under förtryck, våld, krig och fattigdom. Det här är en dag att uppmärksamma flickors och kvinnors levnadsvillkor i samhällen där de medvetet utesluts på grund av sitt kön, där de förvägras rätten till utbildning, där de utsätts för barnäktenskap, tvångsgifte och könsstympning.
”Det här är en dag att uppmärksamma flickors och kvinnors levnadsvillkor i samhällen där de medvetet utesluts på grund av sitt kön, där de förvägras rätten till utbildning, där de utsätts för barnäktenskap, tvångsgifte och könsstympning.”Annika Hansson, Emina Cejvan och Agneta Fraser, moderaterna
Den internationella kvinnodagen den 8 mars är en dag att fira de kvinnor som genom sitt mod och sin beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnors rättigheter. Många och viktiga framsteg har gjorts men mycket återstår. Ett samhälles mest allvarliga sociala-, ekonomiska- och politiska utmaningar, kommer aldrig att kunna lösas på ett långsiktigt och hållbart sätt utan att världens kvinnor har ett fullt deltagande och bemyndigande på samma villkor som världens män.
Ur ett internationellt perspektiv arbetar FN huvudsakligen inom fyra områden – att stärka och implementera juridiska åtgärder, att mobilisera opinion och internationellt engagemang, att stärka utbildning och forskning, samt att ge hjälp till särskilt utsatta grupper.
Det är bra men vi vill se konkreta mål och åtgärder – och inte minst hur man inom FN ska kunna motarbeta konservativa och extremistiska intressen som inskränker kvinnors rättigheter.
Vi är tacksamma att vi bor i ett av världens mest jämställda samhällen. Sverige har kommit långt i arbetet för jämställdhet, men också här finns mycket kvar att göra. Var tredje kvinna känner sig otrygg i sitt eget bostadsområde. För få sexualbrott utreds och klaras upp. Brottsoffer får inte det stöd de behöver. Hederskulturer har tagit sig uttryck i ett utbrett förtryck i form av kvinnofientliga traditioner och strukturer som aldrig kan accepteras i ett jämställt samhälle.
Men den största utmaningen för ett jämställt Sverige är framförallt ett omfattande utanförskap, där närmare en miljon människor lever av bidrag istället för att arbeta. När möjligheterna till jobb och egen försörjning är för få, riskerar även jämställdheten att minska. Det syns inte minst i hur utrikesfödda kvinnor i hög grad lämnas utanför i bidragsberoende istället för arbete. Vi måste utveckla en svensk jämställdhetspolitik som är bred och inkluderande, där ingen begränsas av kön, klass eller klan.
Världens kvinnor behöver många starka röster – varje dag – för nolltolerans mot påtvingade kulturella snäva, inskränkande och stereotypa könsnormer.
Moderatkvinnorna i Karlskrona:
Annika Hansson (M), ledamot Kultur-och fritidsnämnden
Emina Cejvan (M), 2:e vice ordförande Arbetsmarknadsnämnden
Agneta Fraser (M), ledamot Funktionsstödsnämnden
