Insändare: Varthän bär valen i Blekinge?

I analysen antas delvis att Blekinge följer rikstrenden. Så behöver det inte vara. Än mindre gäller det region- och kommunval.

Dagligen kommer nyheter, som partierna inte har reagerat på. Att kostnaderna för framtida pensioner belastar kommunernas budgetar med motsvarande en skattehöjning med 60 öre bryr sig politikerna inte om. Elpriserna stiger. Likväl kommer partierna med nya, dyra, löften.

Vid valen 2018 gällde här i Blekinge att SD gjorde urusla lokala val, i jämförelse med riksdagsvalet. Skillnaden var över fyra procentenheter. Detta motsvarar två mandat i varje kommun, tre i regionen. SD torde i år nå bättre resultat i de kommunala valen. Deras företrädare har blivit mer kända, inte bara partiledare Åkesson drar. Då vinns ytterligare ett mandat i varje kommun.

Enskilda politiker kan nå förunderliga resultat. Olofström har Jönsson-effekten. Centern fick 6,5 procent i riksdagsvalet, 14 procent av kommunrösterna. Rolf Jönsson har motsvarat förväntningarna under den gångna mandatperioden.

I Ronneby var det tvärtom för KD. 5,2 procent i riksdagsvalet men ynka 2,65 procent i kommunvalet. Detta förklarar att Willy Persson petades inför årets val.

I kommunvalen är spärren vid 2 procent i de mindre kommunerna. Mp i Ronneby nådde 2,31 procent, L i Sölvesborg 2,39 procent. Detta är nödsignaler.

Riksdagen

Blekinge har fem fasta mandat. S tog två, liksom SD. M tog ett. Så torde det bli även i år. Intresset rör om någon lyckas kryssa sig in.

För alla andra partier gäller att det är osannolikt att man når ett mandat. Följden kan bli ytterligare minskningar. Väljarna använder hellre möjligheten att påverka personvalet i något annat parti. För duktiga kandidater i Blekinge med ambitioner återstår att flytta till ett annat län.

Regionen

Region Blekinge ”regeras” av en allians under ledning av Förberg (M). Alliansen har behövt stöd av SD.

Betyget för alliansens arbete är i huvudsak Underkänd. Skall det bli ett fortsatt högerstyre, torde det behövas att Sd tas med. Sd lär bli största parti på högersidan och vill ha posten som regionstyrelsens ordförande. Det är förvånande om M inte får en rejäl förlust, efter vad som många uppfattar som vanstyre.

Alternativet är att S åter får makten. För detta behövs först att C ansluter, sannolikt också åtminstone Kd. Det underlättar rejält om Mp ökar två tiondelar och klarar spärren.

Kommunerna

I Karlskrona styr S med hjälp av C och L. L är på väg åt höger. Sd torde bli störst i högerblocket med Sd+M+L+Kd, som tar makten. M får högsta posten. C väljer att tillsammans med S och V stå för den välbehövliga oppositionen. Mp ligger nära spärren och kan få lämna fullmäktige.

I Ronneby står kampen mellan Westrup (Sd) och Robertsson (S). Sd är redan större än M och torde öka avståndet, ty alliansstyret redovisar många minustecken. Usla skolbetyg, befolkningsminskning… Listan kan göras lång.

Förvisso kan det sluta med en votering i fullmäktige om kommunalrådsposten. Om Westrup får 15 röster, Fredriksson (M) 16 röster kan Robertsson(S) vinna med 18 röster. Möjligen söker M nå en bredare samlingsregering, men även då torde Robertsson bli kommunalråd. I båda fallen får C släppa sin presidiepost.

Karlshamn leds nu av S, mest med stöd av C. Många negativa rubriker antyder en rejäl förlust för S. Sd och M blir jämnstora och får slåss om kommunalrådsplatsen. C torde bli fristående, samarbete med S fungerar inte. Koalition med Sd lockar inte.

I Sölvesborg lär Sd få fortsätta i högsta ledningen. Valvindarna i kombination med ett hyfsat jobb ge fortsatt förtroende.

I Olofström har S av hävd hand om högsta styret. Nu tvingas man nog försöka locka till sig C, om man skall ha kvar makten. Det bör gå, ty Rolf Jönsson lär inte vilja sitta i samma båt som Sd. Kravet är förvisso att C får inflytande.

Sune Håkansson