Annacarin Leufstedt: När ska vi ta ansvar för hela bilden?
Sjukt många miljarder för nya anläggningar. Tusentals människor som förflyttas, slavarbetar, isoleras, dör på byggarbetsplatserna. Korruption och mutanklagelser. Ändå fortsätter det.
Det blev t ex vinter-OS i Sotji trots Rysslands gay-lagar. Friidrotts-VM i Kina trots censur. Fotbolls-VM i Tyskland trots prostitution och människohandel. Lika ofattbart är fotbolls-VM i Ryssland i sommar för 20 miljarder dollar och Qatar 2020 för 220 miljarder.
Vinterns olympiastadion kostar 817 svenska miljoner, ska användas fyra gånger och sen rivas. Medan vinterns OS-politik gäller kärnvapentester och tvångssplittrade familjer men knappt alls en vidrig tortyr av minst en miljon hundar. Att så många idrottare fortsätter ställa upp som brickor i politiska spel kallat idrott är högst underligt.
Liksom att så många medierubriker ger så dålig eftersmak, t ex att diktatorns syster skulle charma världen. När hon istället är skyldig till övergrepp och död och inte alls charmar världen, och det bara är samma vissa som sitter bredvid vem som helst.
Det finns idrottare som skriver på namnlistor men alldeles för få gör som Anna Muzytjuk. Världsmästaren i schack 2016 som bojkottade VM i Saudiarabien därför att landet behandlar kvinnor som det gör.
Det mest upprörande, sa hon efteråt, var att ingen brydde sig. Det saknas aldrig pengar till OS och VM men bara några gräver guld. Arrangörer, storföretag och regimer vet att spela spelet och lägger både boll och samvete i knäet på enskilda idrottare.
Som om dom hade ansvar för världspolitiken. Dessutom sitter en världs-stor publik och gläds åt framgångar och suveräna idrottare och bortser från allt annat. Så det är som om inget hänt. Som fake news. Och även den charmiga systern i Nord kan lugnt stå kvar på listan över skyldiga till allvarliga människorättsövergrepp.