Recension: Om kompromissen
Nordiska partsmodellen på arbetsmarknaden jämfört med vissa andra länders som inte har samma konstruktivt problemlösande modell och förhandlingsstrategi.
I tillämpliga delar också detta användbart i politiska uppgörelser. Jämställda styrkeförhållanden är dock viktigt för bra resultat.
Några kännetecken för modellen är följande:
1. Nordiska modellen grundas i en kultur av samarbetsinriktade förhandlingar för att uppnå en win-win-situation. Det praktiska ”lirka detsamma metod” fram till en sund kompromiss där både vinner något.
Motsats: Konfrontativ förhandling och strategi med fokus på att vinna över motparten.
”Nordiska modellen grundas i en kultur av samarbetsinriktade förhandlingar för att uppnå en win-win-situation. Det praktiska 'lirka detsamma metod' fram till en sund kompromiss där både vinner något.”Robert Björkenwall
2. Öppen kommunikation och tydligt utbyte av information. Båda parter försöker öppet och tydligt komma fram till en gemensam berättelse om vad som behöver lösas i en uppgörelse.
Motsats: Hemlighållande av information och brist på transparens
3. Flexibilitet och anpassningsförmåga under förhandlingarna.
Motsats: Stelhet och brist på anpassning till förändrade omständigheter
4. Ömsesidig respekt och förståelse för motpartens ståndpunkter. Förhandlingar handlar mycket om psykologi men också att ”greppa tillfällen” när de dyker upp, som LO-ekonomen Gösta Rehn i sitt ”fackliga testamente”. I det ingår också att bekämpa all egen hybris och att undvika ”luftslott”.
Motsats: Bristande respekt och ointresse för motpartens perspektiv
5. Effektiv användning av förberedelse och analys inför förhandlingarna. Slarv här och man avslöjas snabbt och resultatet blir sämre.
Motsats: Brister i förberedelse och ingen analys av motpartens position
6. Balans mellan hårda och mjuka förhandlingstaktiker beroende på situation.
Motsats: Enbart användning av aggressiva eller för passiva taktiker
7. Skapande av förtroende genom ärlighet och överensstämmelse med åtaganden. Det betalar sig även i framtida förhandlingar.
Motsats: Oärlighet och brott mot överenskommelser. Opålitlighet som ”satt sig” är svår att tvätta bort.
8. Medvetenhet om kulturella skillnader och dess påverkan på förhandlingsprocessen. Det underlättar också att ”greppa tillfället” när det dyker upp.
Motsats: Ignorans av kulturella skillnader och ingen anpassning i förhandlingen.
9. Effektiv användning av tidsresurser och hantering av förhandlingstid.
Motsats: Tidsbrist och ingen strukturerad hantering av tiden
10. Balans mellan att hålla fast vid principer och vara öppen för kompromisser samt att ”greppa tillfället” när de dyker upp i en förhandling.
Motsats: Oflexibel rigiditet i principer eller för mjuk lätthet att göra eftergifter utan en stabil grund och styråra. En tydlig målbild och hur man lämpligen når dit med en sund kompromiss saknas.
En god vägledning om modellen får den som läser C-M Ståhls utmärkta bok ”Om kompromissen”. Modellen innehåller mycket klokskap och borde vara en exportvara.
Robert Björkenwall
