Sänk bränsleskatten och höj reseavdraget
Nu ska de, uppbackade av Liberalerna och regeringen, slopa den ekonomiska avlastning som gjort det möjligt för många svenskar att bo utanför städer och tätorter. Här utanför de trångbodda kommunerna finns också ett liv med vårdcentraler, butiker, fabriker och skolor. Dessa ska bemannas för att kunna fungera, men när medborgarna begränsas med fler restriktioner om hur den anställde ska kunna ta sig dit så drabbar det hela dennes vardag.
Kollektivtrafik adderar pendlingstid, och det har konsekvenser. Fram tills nu har man räknat på tiden det tar att förflytta sig från hem till arbetsplats, därefter har man blivit beviljad reseavdrag eller ej. Nu blir det nästan bara baserat på avståndet. Alla kan inte vara borta från tidig morgon till sen kväll, kanske på grund av barn, djur eller samhällsåtaganden som till exempel fotbollstränare för knattelaget.
Nyheten att kompensationen blir ersättning per mil med kollektivtrafik hjälper inte de som ska hämta barn på dagis, inte heller de som vill kunna hålla sig aktiva i föreningar på fritiden. Vill man bo kvar i norra Blekinge men arbeta på sjukhuset i Karlskrona, som exempel, kan man i värsta fall räkna med en resa på över tre timmar istället för en timme – enkel resa. Men man kan ju förvisso gå ner i arbetstid för att hinna hem innan dagis stänger, göra sig av med sina husdjur och avsluta medlemskapen i barnens fotbollsklubbar – och köpa snabbmat på vägen hem får duga som kvällsmat till ungarna.
Utöver att Centern och regeringen bromsar svenska landsorts- och tätortskommuner på ovan beskrivna sätt så finns ytterligare ett observandum i detta: Ju längre man pendlar i kollektivtrafiken ju mer tjänar (ja, tjänar) man på det, alltså ju fler mil från sin arbetsplats man bor desto mer ersättning får man. Det blir inte logiskt hur jag än vänder och vrider på det; för det första är skatteavdrag inte menat att vara något den enskilde tjänar på – det är menat som just ett avdrag och som ska underlätta för den enskilde att klara av de kostnader som krävs för att kunna arbeta på annan ort. För det andra: När månadskostnaden för ett resekort i Blekinge som gäller hela Blekinge är densamma för alla, varför ska de som bor närmre sin arbetsplats än andra – och väljer ta tåget istället för bilen – få ett lägre skatteavdrag för detta?
Bor man till exempel i Halahult eller Kristianopel så är det näst intill omöjligt att åka kollektivt till sitt arbete om man inte har flextid. Förslaget kommer även att innebära rekryteringsproblem för arbetsgivarna då incitamentet att ta ett arbete långt från hemmet eller på landsbygden minskas kraftigt. Man är då beroende av sin bil och kanske till och med två bilar. Ska då regeringen med stöd av Centerpartiet (som ironiskt kallar sig Landsbygdspartiet) bestämma var jag ska bo? Är det rimligt att man i Stockholm avgör detta med tanke på tunnelbanor, bussar och spårvagn? Nej, vi sverigedemokrater vill istället att reseavdraget skall höjas till 23.50 jämfört med dagens 18.50 kronor per mil, detta i kombination med att vi vill sänka bränsleskatten med mer än en krona per liter. Denna förändring medför att det blir mer attraktivt att ta ett arbete där det inte finns spårvagn eller tunnelbana, och att det blir lättare för företagen att rekrytera arbetskraft med rätt kompetens. Vidare möjliggör detta en levande landsbygd med större möjligheter för att verka i Blekinge.
Camilla Karlman (SD)
Görgen Lennarthsson (SD)
Ronnie Nilsson (SD)
