Spara på vården eller VMAB?
Nej, glöm det! Den senare siffran var det akuta aktieägartillskottet från de tre ägarna, Karlshamn, Olofströms och Sölvesborgs kommuner, på 18 100 miljoner som var räddningsplankan. Denna utsträckt av skattebetalarna – men tyvärr utan några som helst särskilda krav eller villkor från dem, alltså ifrån ägarnas valda politiska ombud. I Karlshamns fall Svenssons efterträdare som kommunalråd, Per-Ola Mattsson, också S.
Och revisorerna i VMAB har inte riktat någon kritik mot styrelsen, där inte heller någon enda ledamot har haft någon avvikande åsikt. Alla har alltså lojalt skrivit under årsredovisningen, styrelseprotokollen från 2018:s års sammanträden avslöjar en total enighet, även om protokollen i sig är helt undermåliga från offentlighetssynpunkt, eftersom de saknar väsentliga underlag för besluten. Eftersom protokoll skrivs på ordförandens ansvar, kan man förmoda att det är Sven-Åke Svenssons vilja som uttrycks på detta sätt.
Intressant är dock att revisorernas berättelse inte innehåller ett enda ord om att den tidigare yrkesrevisorn, som enligt extrastämmans beslut i december 2018, ska anmälas för revisorsinspektionen, har någon skuld för den uppkomna allvarliga ekonomiska krisen i VMAB. Saken skall upp igen vid den ordinarie stämman om några dagar, den 25 april.
Bolagets VD, Susanna Strandberg, fick tidigare uppdraget att utarbeta underlag för anmälan, som stämman angivna datum tar ställning till. Kravet på anmälan kom ursprungligen från Sölvesborgsombudet, men tanken att det också hade varit i någon annans säck, innan det kom i detta ombuds påse, är knappast långsökt.
Som jag tidigare konstaterat är det ju inte ovanligt i tvister, att syndabockar ska utses. I det här fallet alltså den mångårige och väl ansedde revisorn, som för cirka ett år sedan sparkades från VMAB. Pikant i sammanhanget är att den nye revisorn har kostat bolaget 54 000 kronor mer än det som debiterades av den tidigare. Och nu blir det intressant att se, om huvudägarens, Karlshamn, ombud, Per-Ola Mattsson, skall rösta för att förstnämnda revisor skall pekas ut inför revisorsinspektionen.
Eller vågar, denne sätta ned foten, säga nej till den ointelligenta idén samt tydligt göra klart att det nu är slut med ägarpassiviteten och penningrullningen? Och därtill, när han återvänder till sitt arbetsrum, ge direktiv om att projekteringen av en ny återvinning i Munkahus för cirka 30 miljoner omedelbart avbryts? För visst är det en ekonomisk provokation att låta kommunala besparingar gå ut över vården av äldre, sjuka och undersköterskorna men inte drabba VMAB:s tilltänkta extravaganser?
Bengt Olof Dike
