Sydöstran Debatt: Alla sågningars moder är alla tiders chans

Här är hur!

1. Visa att ni vill fortsätta regera. ”Ansvaret skjuts över till nästa mandatperiod”, anger Klimatpolitiska rådet, och ”utsläppsgapet till 2030 ökar av regeringens politik”.

När Sveriges klimatpåverkan nu ökar, måste utsläppen minska mycket kraftigt de sista åren till 2030 – annars väntar dryga EU-böter.

Efter lång tid med opinionssiffror klart under riksdagsspärren för Johan Pehrsons och Ebba Buschs partier, och förtroende klart under socialdemokraternas partiledare för Ulf Kristersson, måste regeringen visa att de faktiskt tror på en valseger 2026 – och bästa sättet är att inte skjuta upp allt besvärligt till efter valet.

2. Sluta bryta mot lagen. Regeringen ”lever inte upp till klimatlagens krav”. Regeringen med Moderaterna i spetsen satsar mycket på lag, ordning och god vandel – men det skjuts i sank när regeringen inte ens följer lagstiftning den själv står bakom.

För en trovärdighetsboost behöver justitieminister Gunnar Strömmer se till att regeringen slutar bryta mot klimatlagen, och snarast leverera en plan för att klimatlagens mål och delmål nås.

3. Bli kostnadseffektiva. Behovet av kostnadseffektivitet omnämns nästan hundra gånger i klimatpolitiska handlingsplanen, men – som Klimatpolitiska Rådets Björn Sandén konstaterar – ”det finns inga egentliga analyser av om de föreslagna åtgärderna är kostnadseffektiva eller inte. Begreppet används mest retoriskt”.

Den 15 april ska finansminister Elisabeth Svantesson lägga fram regeringens vårbudget, som bör präglas av mycket kostnadseffektivare och träffsäkrare satsningar på utsatta hushåll än att sänka priset på fossila bränslen för alla, och som bör ta fasta på att vi efter många år med Klimatklivet, premier för elbilar, Stadsmiljöavtal och annat vet vad som faktiskt gjort Sveriges omställning världsledande.

Bygg vidare på det.

4. Visa vägen – eller rälsen. Det behövs, skriver Rådet, en ”mer genomgripande förändring av infrastrukturplaneringen och transportpolitiken i stort i syfte att styra mot ett mer transporteffektivt samhälle”.

Trafikverkets underlag till nationell plan för åren 2026-2037 – det viktigaste styrdokumentet för infrastruktur – grundar tvärtom för ett fortsatt transportintensivt bilsamhälle.

Infrastrukturminister Andreas Carlson bör ge Trafikverket i uppdrag att göra om, göra rätt – och kanske på samma gång rädda sig själva som myndighet.

5. Skaffa en plan. Regeringen anger sig ha en plan ”hela vägen till nettonoll”, vilket Rådet torrt konstaterar ”brister i saklighet”. Någon plan finns inte, inga egentliga utsläppsberäkningar och inga beslut om utsläppsminskningar som är ens i närheten av att motsvara de beslutade utsläppsökningarna.

”Regeringens målbild om en ambitiös och effektiv klimatpolitik speglas inte i handling”, slår Klimatpolitiska rådet fast. Men nu har EU-minister Jessika Roswall möjligheten och ansvaret gentemot de delar av regeringsunderlaget som vill fortsätta leva planlöst; EU-kommissionen begär att Sverige senast sista juni lämnar sin nationella energi- och klimatplan.

Att få underkänt på den inlämningsuppgiften är inte förenligt med EU-medlemskapet och det ska vi inte sätta på spel.

6. Visa att ni är herre i eget hus. Alla riksdagspartier står numera bakom de svenska klimatmålen, men regeringens egen utredare John Hassler pekar entydigt ut Sverigedemokraterna som bromsklossen för att nå målen.

Klimatminister Romina Pourmokhtari har återkommande betonat att omställningen måste ha folklig acceptans, vilket nya mätningar visar att den har – en tydlig majoritet i alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna vill att klimatmålen ska nås.

Nu är perfekta tillfället att svara upp mot folkets förväntningar, visa en skeptisk omvärld att liberalerna gjorde rätt som möjliggjorde Tidösamarbetet – och visa oss alla att det är regeringen som bestämmer politiken, inte det avvikande samarbetspartiet.

Klimatpolitiska rådets årsrapport är rekommenderad läsning för alla som vill bidra till att Sverige når sina klimatmål och åter blir det föredöme världen behöver.

Men också som strategidokument är det helt centralt; detta är regeringens, moderaternas, liberalernas och kristdemokraternas chans till revansch gentemot en skeptisk omvärld och ett samarbetsparti som bromsar den omställning alla vi andra vill se och förväntar oss.

Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet