Vänsterperspektivet saknas inte i debatten
Men då bortser han helt ifrån flera stora tidningars kultursidor, särskilt Aftonbladets, Dagens Nyheters och även delvis Expressens, där ett flertal skribenter producerar sina artiklar genom röda glasögon. Lägg därtill ett antal fackliga tidningar, digitala medier som exempelvis Dagens Arena, Katalys - den sistnämnda orkestrerad av den verklige vänstermannen i Socialdemokraterna, Daniel Suhonen, som ofta hörs och syns i radio och TV och även i stora liberala tidningar. Vad gäller public servicekanalerna saknas verkligen inte vänsterröster. P 3 är kanske det mest utrerade exemplet, där unga sprakfålar nästan systematiskt tycks ha släppts helt fria med återkommande attacker på såväl det politiska (läs borgerliga) etablissemanget som på anständigheten - då med ett språk, som inte hör hemma i möblerade rum. Och det är faktiskt inte alltför många år sedan som lokalradion i vårt eget län i folkmun kallades "Blekinge röda".
Eftersom det politiska förståendet, omdömet och omvärldskunskapen är väl utvecklat hos Hans Bülow, vet han givetvis att de återkommande undersökningarna vid Göteborgs universitet om de politiska sympatierna hos journalisterna, nästan permanent visar att tre fjärdedelar är hemmahörande på den vänstra sidan av kartan - med en stark övervikt för Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Så vänsterperspektivet i medieutbudet lever verkligen - i högönsklig välmåga, trots att 68-generationens rödvinsdränkta revolutionsplanering vid borden i Operakällaren nu tillhör en svunnen tid. Även revolutionen, hoppas jag.
Bengt Olof Dike