Fullspäckad vecka

En del veckor är tämligen innehållslösa. De är gråa, trista och allmänt värdelösa. De har som oftast sin hemvist i november, eller kanske en bit in i februari när snö, regn och kyla gör sitt bästa för att sätta ned humöret på allt och alla.

Nu är det andra bullar, rent av nybakade kardemummabullar med smör på om jag ska vara helt ärlig, och det är knappast tid till att tänka efter.

De senaste dagarna har nämligen innehållit en allvarligt skadad fot, deklarationselände som till och med skulle få Glenn Hysén att bli än mer gråhårig även om det torde vara omöjligt, seger i en golfturnering samt barn- och hundpassning.

Jag är mest stolt över barnpassningen. Att hålla kolla på en fyra månader gammal bebis skapar ett nervdaller som bara kan jämföras med den hos rösträkningspersonalen i en obskyr bananrepublik. Tänk om något skulle gå fel?

Å andra sidan tillhör det inte vanligheterna att jag står överst på pallen. Oftast handlar det om ett lampbyte, men den här gången premierades den idrottsliga bedriften. Nåja, jag var bara en del, en ytterst liten sådan, i ett framgångsrik lag som sopade banan med motståndarna. Att slippa leta efter sina bollar, då de andra skötte det mesta, var en helt ny del av spelet för mig.

Deklarationen då? Det är en härlig tradition att summera de årliga förlusterna som de kära hästarna genererar. Men någon dag, förhoppningsvis en vacker sådan, är det jag som står allra överst även på pallen i stallet. Ni vet det där med att hoppet är det sista som överger fallskärmsentusiasten?

Precis så är fallet även här. Med andra ord blev det inget kåseri utan bara en uppräkning av vad som har hänt denna veckan.

Det får bli bättre takter nästa gång!