Vaknade sent

Sent skall syndaren vakna.

Med andra ord finns det inget sexpack att visa upp på stranden, förutom det som innehåller burkar med läsk eller annan bubblande dryck. Min magtrakt påminner snarare om ett sommardäck, eller flera.

Likt i fjol kom jag i gång aningen för sent med träningen. Startsträckan var för lång och kantad med idel bekymmer.

Fast det där med att vakna, som bibelcitatet om syndaren säger, går att göra om än klockan har tickat på tok för långt. Därför tränar jag som aldrig förr. Veckan har innehållit hela två pass där jag förflyttat mig i en takt som kan betecknas som något snabbare än gåtempo.

Det kallas visst för jogging och är något som kan rekommenderas. Min fart är av skiftande kvalitet. Är jag själv i spåret är den inte mycket att hänga i julgranen. Skulle det däremot dyka upp någon annan motionär gäller det att hålla skenet uppe och springa som aldrig förr. Måhända blir de imponerade?

Benen ska likt trumpinnar virvla över gruset. Häromdagen satte jag nytt personligt rekord när jag närapå fick två barnvagnar att blåsa i diket tack vare vinddraget som min ringa person skapade i förbifarten och omkörningen.

Därför kan man, med mycket god vilja, anse att jag ägnar mig åt intervallträning. Ni vet, sakta, snabbt, sakta, snabbt – ni fattar. Detta gäller om det är mycket folk i spåret. Om inte, sakta, sakta, sakta.

Denna plötsliga träningstopp har ännu inte gett önskat resultat, snarare tvärtom.

Det nyinköpta bältet gick till de sälla jaktmarkerna efter en middag, men det måste helt enkelt vara ett fabrikationsfel och kan på intet sätt skyllas på innehavaren.

Det är inte ett alternativ att införskaffa hängsle. Jag har ett reservbälte någonstans i garderoben och att använda sig av båda varianterna är endast förbehållet Gunnar Sträng.