Från pojkar till män med Vera

Säg Verateatern och de flesta som bor i Karlshamn vet vad du pratar om. Så var det inte för femton år sedan, när ett gäng tonåringar bestämde sig för att starta en egen teatergrupp efter att ha spenderat sommaren på Kastellet med Teatersmedjans sommarföreställning.

– Vi satte ihop en egen och ganska intern föreställning för avslutningsfesten av Calamity Jane. Det var första gången som namnet Verateatern användes, säger Niklas Holtne.

Vi träffar honom, Karl Ingvarsson, Povel Andersson och Victor Berg utanför Lokstallarna.

Från början var gänget större och bestod av Niklas Holtne, Karl Ingvarsson, Victors bror Gustav Berg, Stefan Johansson, Björn Elmers och Björn Nyström. Redan under de första åren jobbade de alla tillsammans för att ta fram nya föreställningar.

Samarbetet inom gruppen har fortsatt även efter att gruppens sammansättning ändrats och en grundplåt för Vera är kontrollen över allt som har med teaterproduktionen att göra. Niklas Holtne beskriver det som en stor nördighet för alla detaljer.

– Jag tycker det är lika viktigt och intressant hur en biljett är utformad som scenografin. Det gäller oss alla, vi är väldigt noga med att veta allt som händer. Vi köper in väldigt lite tjänster utifrån.

Genom åren har olika roller utkristalliserats. Victor Berg är i grunden musiker och tar huvudansvar för att skriva musiken till föreställningarna. Han hugger även i när det ska målas eller byggas något. Povel Andersson fungerar som gruppens producent.

– I början var det ett nödvändigt ont, någon var ju tvungen att ha koll på ekonomi och sådant. Men ganska snabbt upptäckte jag att det var väldigt roligt och passade mig bra. Nu för tiden är det sällan jag står på scenen, säger han.

Den praktiskt och estetiskt lagda Karl Ivarsson ser till att scenen ser ut som gruppen vill och Niklas Holtne är manusskrivare, och engagerar sig gärna i kostymerna.

–  Men ingen är rädd för att bli trampad på tårna, alla är delaktiga i processen och kan komma med åsikter om allt, säger Victor Berg

De beskriver sammanhållningen som en pansarplåt som skyddar dem från yttre påtryckningar. Man har även varit förskonade från interna strider.

– Vi pratar om allt. Om dåligt humör beror på för lite sömn så kör vi på. Om det är något viktigare går vi igenom det, säger Niklas Holtne.

Den ursprungliga inspirationen för teatergruppen hittades under det tidiga 2000-talet i Varanteatern, som även hade ett program på SVT vid namn Varan-tv, och Killinggänget.

– Det var grupper med bara killar som gjorde teater och vi var ett gäng med teaterintresserade killar, de var en förebild när vi bestämde oss för att starta något eget i Karlshamn, säger Niklas Holtne.

Den första större produktionen kom 2003 med farsen ”Lögner lik och lusta” av Ray Cooney.

– Då kallade vi oss egentligen inte Verateatern, men det kom ur det gänget. Det var även då Povel kom med, säger Karl Ivarsson.

– Gustav ringde en kväll och frågade om jag ville spela ett lik, utan några repliker. Men det blev att jag fick agera lite ändå, fyller Povel i.

Holtne avslöjar att föreställningen satte vissa spår i hans och Gustavs skolbetyg eftersom allt de kunde tänka på var scenografin.

Efter "Lögner lik och Lusta" följde fler föreställningar. Från början var tanken att växla mellan drama och humor.

– Vi började jobba på Verket, ett tungt och sorgligt drama i arbetarmiljö, men det kom aldrig förbi planeringsstadiet. Så här i efterhand vad det nog bra, säger Holtne.

Liksom alla tonåringar växte Veragänget upp och på grund av studier spreds över vårt långa land. Någon i Göteborg, någon i Lund. Och någon i Bräkne Hoby.

Under de här åren fortsatte kompisarna att träffas under somrarna, ofta för sommarteatrarna på Kastellet.

– Jag kommer ihåg att det var otroligt roligt att ses igen och uppträda ihop. Men det var också väldigt sorgligt den sista dagen, då det blev ”vi ses nästa sommar”, säger Karl.

År 2009 samlades de igen för att spela in kortfilmen ”Änglar vid vägens kant.” Det skulle visa sig bli början på något nytt, en omstart för konceptet Vera.

– På hösten 2009 fick jag ett sms från Niklas, han ville ses och prata om en ny föreställning, säger Povel Andersson.

– När vi kom i gång tog vi verkligen i från tårna. Det var mycket ljud och scenbygge och Victors bakgrunder. Det var ganska satsigt, säger Holtne.

Den gången kunde inte alla från förr vara med och därför blev det en tvåmansrevy med namnet "Andersson och Holtne". Povel känner fortfarande en stolthet över vad man åstadkom.

– Mycket humor på den tiden, både i nyårsrevyer och på tv, var ganska rå och sexistisk. Vi ville visa något annat och jag har kvar känslan av att det är vad vi gör än i dag. Lite vassare situationshumor.

Karl Ivarsson minns att han var med i bakgrunden och hjälpte till med bland annat foto.

Men han saknade att vara med på scen.

– Något föddes där, vi sa att detta måste gå att driva vidare.

Redan på hösten sattes det därför upp en ny föreställning, "Världen är full av dårar". Holtne kommer fortfarande inte ihåg hur han kunde skriva ihop ett manus så snabbt.

Med den föreställningen var Verateratern igång som vi känner dem i dag.

– Både Anders och Holtne och Världen är full av dårar gick väldigt bra och biljetterna gick åt. När vi hörde skratten och applåderna gav det verkligen mersmak, säger Holtne.

I början höll de ett högt tempo med två föreställningar per år. Men ganska snabbt kom de fram till att en per höst var bra. Publiken får något att se fram emot och ett signum för Verateatern har varit att alltid komma med något nytt.

Tack vare ett samarbete med familjen Berg har Verateatern nu något som kan liknas en hemmascen på &Vin. Det är även där man i oktober kommer att fira 15-årsdagen med föreställningen Verateatern 15 år, där det blandas både nytt och gammalt material.

Formatet med krogföreställningar, med titlar som blir allt mer komplicerade för vart år som går, har blivit mycket framgångsrikt och gruppen ser inget slut på det konceptet inom någon överskådlig framtid.

– Vi trivs väldigt bra på &Vin och vi har fått väldigt bra mottagande av publiken. Visst kan vi sakna den traditionella teatern och de möjligheter som en riktig scen ger, men med krogteatern möts vi av nya spännande utmaningar och det har vi inte tröttat på än, säger Niklas Holtne.

– Vi har fortfarande väldigt kul ihop och vi umgås i stort sett varje dag. Så länge vi fungerar tillsammans fungerar Verateatern, säger Karl Ingvarsson.