"Fredliga upproret hade tre fiender"

Sydöstran möter henne i hennes hem i Korpadalen norr om Karlshamn. Det är lugnt omkring henne nu, men i helgen befann hon sig i händelsernas centrum. I Göteborg, kravallernas Göteborg.

Hon var där för att protestera mot EU, en imperialistisk stormakt i hennes ögon. Väl där lierade hon sig med partikamraterna, 300 stycken i Kpml(r):s ungdomsförbund, RKU.

– Jag har klasskänslan inom mig och tycker att vänsterpartiet är reformistiskt.

När hon ser tillbaka på den gångna helgen är det med kluven känsla, kluven mellan stolthet, glädje och besvikelse.

– Det är så märkligt. Demonstrationen på Götaplatsen på fredagskvällen var historisk, den enskilt största anti-EU-manifestationen i Sverige någonsin. Vi var 20 000 som samlades, värdigt och fredligt. Men allt detta har liksom tystats ner.

Märkte inget

Demonstrationen, arrangerad av Göteborgsaktionen 2001, började på Järntorget vid sextiden och avslutades vid tio på Götaplatsen.

Inte någon gång under de här timmarna märkte Anna Edvardsson av det som dan därpå kom att dominera tidningar, radio och tv: sammandrabbningen vid Vasaplatsen där en 19-årig man blev skjuten av en polis.

Det var först efter mötet som hon och de flesta andra på Götaplatsen anade att nåt gått snett några kvarter längre bort.

Men allt började med falskt skvaller.

– När vi drog oss från mötet ropade en demonstrationsvakt att en polis blivit skjuten. Vi mötte också poliser längre ner på Avenyn som sa samma sak: att en polis blivit skottskadad. Det var först när vi kom hem på natten som vi på tv hörde vad som egentligen hade hänt.

Planerade upplopp

Våldsverkarna löpte amok på Avenyn innan hon kom till Göteborg, skottlossningen fick hon reda på i efterhand.

Men trots att hennes uppfattning baseras på andras berättelser, är hon säker på en punkt.

– Om man säger att polisen provocerade vid Avenyn på förmiddagen så är man långt ifrån sanningen. Det upploppet var planerat och totalt oprovocerat.

Våldet som politiskt vapen fördömer hon.

– Det är för jävligt egentligen. Varför förstörde dom för oss, det är så man tänker idag. Och vad har dom åstadkommit? Jag vet inte om det är en politisk handling att kasta sten genom fönster.

Fredagens händelser fick till följd att RKU ställde in sina möten.

– Det var en sån dålig stämning på stan och vi tänkte att göteborgarna nog var jäkligt trötta på oss demonstranter.

Efter helgens tumult har krav höjts om att noggrant kartlägga våldsverkarna. Frågan är ändå: går det verkligen att på förutse vilka som blir våldsamma och vilka som inte blir det?

– Det är en medveten strategi från våldsverkarna att uppvigla andra och det funkar ibland. Till exempel var det några som försökte dela på tåget och leda upp folk till Hvitfeldtska gymnasiet för att frigöra de som satt inlåsta där.

– Även de som annars inte är våldsamma blir det under vissa omständigheter. Och det är lätt att bli provocerad av poliserna också. De ger ett hotfullt intryck. Man får ingen ögonkontakt med dem bakom visiret.

Hur ser du på polisens roll och insatser?

– Vad gäller skottlossningen så förstår jag inte riktigt hur den kunde ske. Givtevis var de skrämda, och skrämda poliser är farliga poliser. Men en utbildad kravallpolis ska inte göra så. Men man fattade ju att de var mängder av dem som inte hade nån utbildning alls. Det såg man på piketbilarna. Det stod Umeå på en.

Hur ska man undvika den här typen av sammandrabbningar i framtiden? Har de fredliga demonstranterna nåt ansvar?

– Jag är emot förbud mot maskering eftersom det är en inskränkning av demonstrationsrätten. Men jag tycker att demonstrationsvakterna har ett ansvar att kolla så att inga våldsamma element kommer med.

Vad tar du med dig från mötet i Göteborg?

– Att en historisk demonstration mot EU ägde rum och att kravallerna och media tillsammans stal betydelsen av den.