”Jag är glad att jag fortfarande lever"

Sydöstran träffar Joakim Albertsson i hans hem i Kyrkhult. Hela familjen är samlad runt honom där han halvligger i soffan framför TV:n.

Han har en svullen vänsterfot. Annars är det bara lätta skråmor i ansiktet och en trött röst som antyder vad han varit med om kvällen innan.

I rummet ligger väskor packade. Familjen ska till Sälen morgonen därpå.

– Det blir inget skidåkande för mig. Men än sen? Jag ska bara vara glad att jag fortfarande är kvar i livet.

> Kan vägarna väl

Joakim Albertsson är åkeriägare och kör sträckan från Ljungby, förbi Ryd och ner till Mörrums bruk med massaved nästan dagligen.

Han känner vägarna väl, vet när svängarna och backkrönen kommer.

Men i fredags kväll var han chanslös.

– Precis innan olycksplatsen är det en sväng innan man kommer ut på rakstäckan, berättar han.

– Men den här gången vet jag inte vad som hände. Jag svängde ut på raksträckan och när jag precis kommit ur ur svängen tappar jag plötsligt kontrollen, ratten bara börjar snurra runt runt.

Ögonblicket efter dundrade det 60 ton tunga släpet rakt ut i terrängen.

Krafterna i den omkullvräkta lasten fullkomligen demolerade ekipaget och begravde Joakim i en förvriden förarhytt under tonvis av timmer och nedfallna träd.

– När allt hade stannat och lagt sig så var det första jag tänkte: är det sant, är jag verkligen vid liv, är huvudet okej, jag tog på min kropp, på armarna, ryggen och kände efter.

> Lång väntan

Joakim var vid liv, och efter en kort stund var han fri med kroppen förutom vänster ben som låg inkilat under den ihoptryckta instrumentpanelen.

Nu började den långa väntan på hjälp.

– Jag låg nog i 25 minuter där ute i mörkret innan den första bilen kom. Jag hörde att han stannade, att han klev ut. Jag var livrädd att han skulle köra vidare så jag började ropa så högt jag orkade.

Mannen hörde Joakim och ringde SOS. För en stund verkade allt vara under kontroll. Men då hände något. En kortslutning nere vid rattstången gjorde att förarhytten fattade eld.

– Motorn gick igång och det började spruta fullt med diesel i nacken på mig. Det var fruktansvärt, jag trodde att nu smäller det, nu är det slut.

Men tack vare att mannen fanns på plats kunde branden släckas med hjälp av våt mossa.

– Jag hade antagligen varit död om inte han hade varit där just då.

Efter ytterligare en stund kom polis, ambulans och brandkå. Sedan Joakim sågats loss fördes han till sjukhuset i Karlshamn där läkare häpet kunde notera att han klarat kraschen med endast en lätt skada på ena foten.

> Körde förbi olycksplatsen

På vägen hem till Kyrkhult samma natt tog Joakim vägen förbi olycksplatsen.

– Det var då min chock kom, berättar hans fru Sari. När jag såg hur det såg ut vid olycksplatsen blev det direkt så påtagligt hur nära han varit att dö.

Nu kan hon och sönerna Jonatan, Julius, Jonas och Jesper andas ut. Deras pappa har klarat sig. På semestern i Sälen blir det inga halsbrytande färder nerför backarna utan snarare en välbehövlig vila för Joakim.

Men det kommer en tid efter också.

– Om foten håller är jag nog ute på vägarna på måndag igen.