Karlshamnsrevyn går på djupet

Ensemblen har färggranna och fantasifulla fiskdräkter, ljuset är undervattniskt och valet av utsiktpunkt på livet i Karlshamn - inte minst kring Östra Piren - är lysande.

Nerifrån djupet får man liksom ett annat perspektiv på sådant som nätverk och NätPort Karlshamn.

Naturligtvis guidar Lars Drehje också på havsbotten och vilka är de demoner som släpps lös när den hemliga gången öppnar sig?

Utsiktspunkten från undervattnet är en så bra idé att man att man nästan tycker att det är lite synd att revyn släpper det efter några nummer. Frågan är om det inte skulle kunnat fungera som en ram runt hela första akten?

> Datasamhälle och klagomur

Väl uppe på ytan gisslas datasamhället i både buskisnumret På IT-värdshuset och det eleganta dansnumret Mobila datorer.

Också Karlshamn har sin klagomur, där kyrkoherdens plötsliga upp- och neddykande är en höjdare.

Konsten att läsa kommunala planförslag i en enda utandning är en lysande uppvisning, där man också hittar den ende kommunalpolitikern som får äran att gestaltas på scenen: Anders Englesson, kpml-r, som nästan inte svär alls och har en minst lika konstruktivt förslag till attraktion som folkpartiets att placera en Karlshamnsmotsvarighet till Sydneyoperan där. Det handlar om något åt begravningshållet som inte är så önskvärt på Röda Torget längre.

Tre blekingska praktkarlar ställs på scenen - den mc-klädde från Karlshamn, den mer bonnige från Ronneby och pillemausaren från Karlskrona - och kläs av; åtminstone andligt.

> Skrattkurs

Andra halvan inleds med redogörelsen för en skrattkurs anordnad av den omtänksamma kommunen för sina inte alltid så glada anställda. Det hade väl varit bättre att ge dem biljetter till nyårsrevyn?

Numret En dag i Filmfabriken, där inte ens ett ”goddag jag heter Peter Enckell” imponerade på filmfolket och såpastjärnorna på snabbesök i småstaden, kändes rätt självupplevt.

Förhoppningsvis är mobilvansinnet i Dessa telefånerier inte självupplevt av någon; men säkert finns det åtskilliga som känner igen sig.

Efter det häftiga dansnumret Maffioso låt Ramon Latorre tystnaden tala i ett finstämt mimnummer: Den lille ensamme, där han spelar mot en kvast.

Landsbygdens problem och möjligheter avhandlades i Nyårsrevyn.

Inte minst verkar Öresundsbron och den väntade tyska turistströmmen kunna sätta igång en mycket intressant utveckling i Halahult. Men det gäller att gå på rätt etablissemang i byn, om man så säger, utan att säga för mycket.

”Full fart” är titeln på revyn; det är nämligen numera full fart i Karlshamn och full fart i Blekinge, och inte minst på Karlshamnsrevyn - där de lokala anspelningarna inte är fler än att den borde kunna locka en publik från ett betydligt större område än Karlshamnstrakten; det revykulturfattiga Karlskrona t ex.

Klappar publiken tillräckligt mycket efter finalen får den dock en liten Karlshamnsvisa på köpet, men det kan det väl vara värt.