Kritik mot myndighet efter fortsatt fiskdöd

I likhet med de senaste fyra åren har man på Mörrums Kronolaxfiske i år kunnat konstatera att laxarna i Mörrumsån är försvagade redan när de påbörjar sin vandring uppströms från havet. Under juni månad har man åter kunnat se de sjukdomssymptom som visat sig tidigare år.

– Nu ser det kanske värre ut än vanligt i och med att det är lågt vatten, säger Mattias Holmqvist på Mörrums Kronolaxfiske.

Om det är en större andel fisk som drabbats i år är svårt att säga. Enligt Mattias Holmqvist beror det på hur stor mängd nystigen fisk det finns i ån. Är det så att antalet uppvandrade fiskar ökat kanske andelen sjuka ligger kvar på samma nivå. Det låga vattenflödet har också bidragit till att man ser omfattningen på ett annat sätt.

På Mörrums Kronolaxfiske tar man utvecklingen på största allvar. Mattias Holmqvist räknar med att bara Kronolaxfisket förlorat intäkter på det säsongsinledande fisket som motsvarar mellan 0,5-1 miljon kronor. Därtill kommer även andra näringar som förlorar på ett vikande fiske.

– Vi skulle ha haft ett större tapp om vi inte haft kursverksamhet och andra aktiviteter.

För att säkra fisken och fiskets fortlevnad har man på Mörrums Konolaxfiske och Sveaskog tillsammans med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) tagit på sig ledartröjan i arbetet med att hitta lösningen på sjukdomsgåtan.

Mattias Holmqvist berättar att SVA har ett färdigt program för att gå till botten med problemen och försöka hitta den bakomliggande orsaken till laxdöden. Det handlar bland annat om att göra odlingar på olika virustyper. Även Lennart Balk, professor vid Stockholms universitet som undersöker sambandet mellan Tiaminbrist och olika sjukdomsutbrott, vill gå vidare med nya studier. Problemet är att man inte fått pengar från Havs- och vattenmyndigheten. Inte heller Havsmiljöinstitutet, vars uppdrag är att försörja regeringen med vetenskapliga underlag har tillsatt resurser.

På Mörrums Kronolaxfiske är man starkt kritisk till att man från centrala myndigheter inte tar ett krafttag kring sjukdomsproblematiken, som drabbar flera Östersjöälvar.

– Känslan är att man väntar ut detta, att man hoppas att det ska lösa sig genom någon form av naturlig utveckling. Det är ett lågvattenmärke. Nu är det fjärde året vi ser de här sjukdomsutbrotten.