Rolle vill främja barnens kreativitet

Vi träffar Rolle Eriksson just i Lokstallarna där den kommunala bildskolan Skaparverkstan håller till. I deras sal har konstverken, som är resultatet efter vårens arbete, av alla dess olika slag samlats längst in rummet i väntan på att ställas ut. Detta är en miljö som Rolle Eriksson trivs att befinna sig i.

– Hela huset andas av lust, engagemang och kreativitet. Här kan barnen känna sig friare än vad de gör i skolan, för här finns inte de strukturer som finns där. Det finns inget krav på att de måste bedömas vilket annars kan vara hämmande för kreativiteten, säger han.

Han tycker också om när det finns mer tid för eleverna att ägna sig åt sitt skapande, i en miljö som den i Lokstallarna.

– Det är viktigt för barnen när de befinner sig i en skapande process – att de kan gå upp i det med hela sitt väsen. Våga släppa taget och se vad som händer. För att kunna skapa behövs lite kaos och lite förvirring.

Redan när Rolle Eriksson bodde i Stockholm, där han är född och uppväxt, engagerade han sig som ungdomsledare. Dels inom skapande verksamhet, dels inom fotboll. Han arbetade också som fritidsledare och under tio års tid var han ungdomskonsulent och intendent på Vantörs föreningsråd i Stockholm.

– Jag har räknat ut att jag på något sätt har jobbat med barn och ungdomar sedan 35 år tillbaka, säger han.

För 18 år sedan lämnade han storstadslivet för att flytta till Karlshamn som är hans fru Sannes hemstad. Han började då jobba som bildlärare på högstadieskolorna i kommunen. Men arbetet med att undervisa elever i bildkonst blev till en början inte riktigt som han tänkt sig.

– Jag upplevde det som att tonåringarna utförde sina uppgifter, men utan entusiasm. De ville leva upp till mina krav men jag saknade deras egna tankar och idéer. Då började jag experimentera med olika arbetssätt för att fånga deras uppmärksamhet, berättar han.

Rolle Eriksson tror att det främst handlar om att lyssna på, samtala med och inspirera sina elever.

– Deras tankar och känslor är väldigt viktiga. Det är så man hittar ingångar till dem.

Nu jobbar han dels som slöjdlärare på Prästslättskolan, dels som bildlärare på Vägga gymnasiesärskola. När han för 15 år sedan blev tillfrågad att börja arbeta på särskolan hade han ingen tidigare erfarenhet av att undervisa ungdomar med en utvecklingsstörning.

– Därför var jag först tveksam, men jag har aldrig ångrat att jag till slut tackade ja till det. Det finns stora möjligheter i särskolan där grupperna är mindre och arbetet är mer individanpassat och varierat. Det gör det lättare att hitta varje elev.

Förutom att undervisa andra i skapandets konst tycker Rolle Eriksson själv om att få utlopp för sin kreativa sida. När han var liten tyckte han om att måla och teckna. I dag jobbar han helst i trä – när han hinner.

– Det blir inte så mycket eget skapande. Men jag jobbar ju ändå med det som jag brinner för, fast genom barnen då.

När han är ledig blir det i stället att han tränar, fixar med huset i Dalgången eller bara försöker koppla av. Det gör han enklast på Stekön utanför Ronneby där familjen har ett litet hus som är byggt av rivningsvirke.

– Det är jättemysigt där. Ibland rusar det på lite för snabbt i skolan och då finns det inte mycket tid till eftertanke. Men på Stekön finns det inga måsten och man kan få lite andrum.