Smedjan förblir en del av Bengt

För trots att Bengt Olsson nu lämnar över till Krisztina Andersson kommer han att finnas med som stöd även framöver. Teatersmedjan är hans skötebarn som han aldrig tänker lämna helt och hållet.

– De har i alla fall inte tagit nyckeln ifrån mig än, säger han.

Men om vi backar bandet och stannar i Bengts barndom hittar vi en idrottsintresserad kille. Bengt var medlem i Högadals IS, som på den tiden även höll på med bordtennis. Det var det Bengt hade fastnat för. Men att låsa sig vid bara ett enda intresse är inte riktigt hans grej. När föreningen så småningom behövde få in pengar till ungdomsverksamheten hade han en idé om hur det skulle gå till.

– Jag råkade säga att jag ville starta en revy i Karlshamn, berättar Bengt.

Och på det viset återupplivades den gamla revytraditionen i stan tack vare Bengt. Snart blev det till ett större och fristående projekt.

– Vi började med Karlshamnsrevyn 1981 och det blev en rätt populär grej, och rätt omfattande. När vi var som störst 91–92 hade vi 12 000 besökande på Stadsteatern. Jag höll på med det i tolv år. Jag skötte mitt eget företag på dagarna och höll på med teatern på kvällarna, hela familjen jobbade med det tillsammans. Och så praktiserade jag på teatrar i Stockholm för att lära mig mer. Och plötsligt var jag ordförande i riksorganisationen för lokalrevyer i Sverige.

När väl bollen var satt i rullning började det hända än mer inom teatern i stan. En ungdomssektion startades som spelade teater på Skottsbergska gården på somrarna och 1989 satte man upp den första sommarteatern på Kastellet.

Med inspiration från Studieteatern i Malmö startades året efter Teatersmedjan i Karlshamn, en amatörteaterförening med professionella ledare. Tanken var då som nu att barn och ungdomar skulle lära sig att stå inför människor och prata och våga säga sin mening.

Bengt Olsson har sedan starten suttit med i styrelsen och varit ordförande för föreningen i flera omgångar. Däremot har han inte stått på scen.

– Jag har varit statist någon gång men inser min begränsning. Jag har varit producent och jobbat med scenografi. Det har varit min grej egentligen, att göra praktiska saker. Och så har jag administrerat föreningen, varit med och bestämt vilka uppsättningar som ska göras och vilka som ska anställas.

Hur mycket har du engagerat dig?

– Det har ju varit en livsstil och jag har lagt en stor del av fritiden här, som så många andra. Man gör det av glädje och av intresse. För mig har det varit något som stimulerar och är kul.

Mamma Bengt, var kommer det namnet ifrån?

– På 90-talet hade vi en del arbetslösa kulturarbetare och vi funderade över ett sätt att kunna anställa dem. Så vi startade en ny förening med en del folk som också var medlemmar i Teatersmedjan. Vi satte upp farser på Stadsteatern under kanske fem år. Vi funderade på vad föreningen skulle heta och så en kväll kom jag och min fru till teatern med fika. Då sa en av medlemmarna ”Nu vet jag vad vi ska heta: Mamma Bengt.” Så det blev namnet på föreningen. Men när den lades ner blev det jag som blev Mamma Bengt i stället.

Det blev mycket jobb för Bengt under många år men nu har han kommit på att det finns annat som är viktigare

Tyvärr var det en tragisk händelse som gav honom den insikten.

– Jag hade trott att jag alltid skulle kunna jobba. Men sedan blev jag sjuk. Jag fick en cysta på magmunnen och när de opererade råkade de sticka hål på min matstrupe. Jag låg på sjukhuset i Lund i åtta månader.

Andra tyckte att Bengt skulle göra en anmälan efter läkarmissen, men det har aldrig varit något alternativ för honom själv.

– Det görs tusentals operationer varje dag och misslyckas någon så är det inte så konstigt. Jag har också misslyckats många gånger. Det går inte att vara bitter utan man måste tänka framåt, säger han.

Efter att ha sålt företaget och tagit ett steg tillbaka inom Teatersmedjan består Bengts framtid till stor del av sommarhuset på Kalvö som han har haft sedan 80-talet. Men det är inte säkert att han kommer spendera all tid i hängmattan.

– Jag kan tänka mig att hjälpa till inom något företag, men inte sitta på en massa trista sammanträden. Det har jag haft tillräckligt av i mitt liv. Och så ställer jag gärna upp och gör praktiska saker inom föreningen.

Och det finns fortfarande teaterdrömmar som inte är uppfyllda.

– Mitt drömprojekt som jag har haft i många år är att sätta upp musikalen Cabaret. Men det vi jobbar på nu är ett nyskrivet musikalmanus om L.O. Smiths liv som Pelle Berglund har skrivit. Den försöker vi få ihop pengar till.