Ett 40-tal barn hade samlats inför årets sista hockeyträning. Efter spel och kamp gick eller bars de över till lilla banan på Jössarinken. Där stod granen, så grön och grann på isen och julfesten kunde ta fart till ”Mormors lillla kråka...”.
– Tomten ringde in mig, konstaterade Per Stenfelt medan han lirade för barnen.
Här saknas innehåll
Efter några minuter glider självaste tomten in. Han är lång och stilig, skäggväxten vit och blank och slädmedarna sitter fint på tomtestövlarna. Hockeyskolans barn är snart framme, hälsar, skrattar och tar i hand.
– Det här är bra, konstaterar en nöjd Louie.
– Spännande, jag kände det på mig, att tomten skulle komma, säger Hugo.
Jultomten slår sig ner på en stol intill granen. Snart bildas det en stor ring runt honom, paketen delas ut och Hugo Hårdh, 6 år tar emot ett. Han är nöjd och åker ivrigt bort till sina pappa med klappen i handen medan han utbrister:
– Vi ska få medalj, skrattar Hugo.
Hur vet du det?
– Han där borta hade händerna bakom ryggen, jag åkte fram och tjuvkikade, säger Hugo.
Emil Condrup är huvudtränare i hockeyskolan.
– Det är jättekul att se deras utveckling. Från att inte kunna stå på ett par skridskor, till att kunna ta skär och senare hantera pucken.
Nedräkningen kan börja, om nio dagar är det julafton.
Medalj och julklapp, finns det något mer du önskar dig Hugo?
– Tomteskum.