”Vision Karlshamn ledde till högskolan”

Projektet Vision Karlshamn har avslutats och kommunstyrelsen har fått en slutrapport. På det hela taget är Anders Wiberg nöjd.

– De övergripande målen var att öka befolkningen och få fram fler arbetstillfällen. Det har vi lyckats med.

– Att folkmängden ökat med två personer förra året låter inte så mycket, men det får ställas mot år efter år av folkminskning. Och antalet jobb i Karlshamn är definitivt fler. Hur mycket det beror på projeket som sådant kan man naturligtvis aldrig säga något säkert om.

> 5 personer och 4 miljoner

Det var fem personer som var knutna till projektet, som kostat 4 miljoner kronor. Två var halvtidsanställda konsulter: Anders Jansson höll i Kompetens, dvs främst högskolan, och Alexander Wendt i Boende. Två var projektanställda: Suzann von Köhler för Arbetsplats, dvs näringslivsutveckling, och festivalgeneralen Conny Nilsson för Upplevelse. Hamnbolagsdirektören Anders Högland höll i Terminal, dvs utveckling av hamnen, inom ramen för sitt vanliga arbete.

> Ut på banan

Det främsta resultatet av arbetet är alltså högskolans etablering.

– När vi lanserade projektmålet ”mer högskoleutbildning i Karlshamn” fick vi ut aktörerna på banan; omvärlden fattade att här tänkte Karlshamn göra något aktivt. Och när vi sen skrivit kontraktet med högskolan hade vi en grupp klar som kunde agera snabbt för att skaffa fram lokaler, studentbostäder och allt annat. Vi hade knappast klarat det på samma tid inom den vanliga kommunala organisationens ramar, menar Anders Wiberg.

Han menar också att projektets mer visionära delar skapade ökad framtidstro i Karlshamn för näringslivet i stort, samtidigt som det jordnära arbete som Suzanne von Köhler utfört med mängder av företagsbesök och kontakter har förbättrat näringslivsklimatet och kontakterna mellan företagen och kommunen.

> Brist i förankring

I utvärderingen finner man att de områden i visionen som varit bäst avgränsade var Kompetens, Terminal och Arbetsplats. I Boende och Upplevelse har det varit svårare att se vad som hör till projektet och vad som är kommunens normala verksamhet; något som man beskriver som ”ömsom en tillgång, ömsom ett bekymmer”.

Man menar också att den interna förankringen mot kommunens normala verksamhet varit bristande; kanske framför allt för att projektet sattes i gång i en tid då kommunens interna organisation var utsatt för starka förändringar.

– En märklig sak med projektet var namnet. Det finns inget beslut om att det ska heta Visionen. Det bara började kallas så av folk, säger Anders Wiberg.