Joel Petersson: Joel Petersson: ”När samlandet ställs på sin (penn)spets”
Från och med årets första dag började det i mobilen och andra digitala flöden dyka upp diverse bilder från min ömma moder. Bilder som den lika ömma fadern grävt fram i diverse skokartonger och kassar i någon nyårsrelaterad iver att göra upp med gamla fotosamlingar, rensa ut uppställda gruppfoton där bara halva huvudet kommit med på folk och behålla de bilder som är värda att spara.
I denna bildskatt har föräldrarna grävt fram sådana guldkorn som ”Lillebror är morgonsur på sin 4-årsdag och blåser motvilligt ut ljusen på tårtan” eller ”Lillasyster leker popartist och sjunger in i en brödkavel”.
”Fram kom då inte mindre än 16 stycken Sydöstran-pennor som gömt sig i diverse fack och utrymmen. Dessa har nu återbördats till redaktionens förråd igen.”
Jodå, det finns bilder på undertecknad också, bland annat en där jag tre och ett halvt år gammal ligger på rygg i en på tok för liten badbalja och ben och armar spretar åt alla håll, men är lika glad för det ändå. På en annan är jag knappt två år gammal och går runt med en blöja med rejält med ”rörmockarhäng” – halva baken blottas.
Men fotofavoriten är nog ändå en bild när de bägge bröderna och en barndomskompis, utklädda till poliser, verkar ha stoppat en av kusinerna på hennes trampcykel i någon improviserad hastighetskontroll på grusgången upp till sommarstugan. Uniformerna och utrustningen är ett märkligt hopkok som jag tror att Polismyndigheten skulle ha ett och annat att yttra sig om.
Själv har jag också passat på att rensa lite och bland annat tömt den gamla axelväskan och flyttat över saker och ting till den nya som jag fick i jul. Fram kom då inte mindre än 16 stycken Sydöstran-pennor som gömt sig i diverse fack och utrymmen. Dessa har nu återbördats till redaktionens förråd igen.
På jobbet är jag känd som en notorisk penntjuv och kollegorna håller hårt i sina skrivdon när jag går förbi. Detta pennfynd har definitivt ställt saker och ting på sin spets.
I och med att en kollega nu gått i pension och jag har tagit över hans tjänst så har jag också tagit över hans gamla arbetsstation. Det har inneburit en flytt på cirka fem meter, men också ett gyllene tillfälle att rensa och kasta gamla grejer. Det har nästan varit terapeutiskt och något rofyllt över att sitta på sin kontorsstol, rensa bland gamla papper och kasta trave efter trave med gamla pressmeddelanden, utskrifter, artiklar och nyhetsuppslag.
Nya året börjar i alla fall med ett nystädat skrivbord.
