Miriam från Jämjö sitter i karantän

Miriam Olofsson och några andra niondeklassare har hamnat i karantän.

De följde med en buss på skolresa från Jändelskolan och Sturkö skola till England för åtta dagar sedan.

I minst fem dagar ska de av resenärerna som bor på lantgård med djur hållas i karantän. Miriams föräldrar har gård med biffkor och får, just de sorters djur som ska skyddas mot virussmittan.

– Jag längtar hem. Det känns konstigt att bara få prata med mamma och pappa i telefon, säger Miriam.

Samtidigt bekänner hon att det inte går någon nöd på henne. Hon bor hos mormor och blir rätt bortskämd där.

– Men konstigt är det.

Det är Miriams och hennes familjs ansvar att hon inte åker hem till bondgården. Ingen myndighet kontrollerar var hon är. Hon behöver inte kontrolleras, för hon sympatiserar med plikten att sitta i karantän. Smittan är otäck.

> Varnade

Miriam Olofsson och hennes familj visste i förväg att hon skulle bli tvungen att sitta i karantän. Skolan hade tagit reda på vilka regler som gäller och informerat familjerna. Skolan hade också valt en resa till ett område i England som inte är illa drabbat av smittan.

– Vi åkte med färjan från Göteborg och åkte buss i England. På grund av mul- och klövsjukan fick vi avstå från en del upplevelser, till exempel att vandra i Robin Hoods trakter i en dal vid North York Moors. Där fanns får och därför fick vi avstå, berättar Miriam.

Att gå dit var inte förbjudet men olämpligt.

Miriam Olofsson längtar visserligen hem, men protesterar inte.

– Mina föräldrar och jag tar inte risken att fuska. Tänk om jag verkligen har virus med mig!

> Inte våra djur

Hon har följt nyheterna om mul- och klövsjuka hela vintern och våren och sett bålen med djurkroppar.

– Det var fruktansvärt. Tänk om det skulle hända våra egna djur.

Miriam har lärt sig rätt mycket på att själv uppleva hur riskerna hanteras. Hon har blivit medveten om att djuren måste skyddas och om smittrisker. Hon har också lärt sig att sitta i Jämjö och längta till Huckullen.

Hos mormor har tvättmaskinen snurrat sedan Miriam kom hem. Alla kläder tvättas noga, hon skrubbar sig själv och inte minst har hon med mormors hjälp desinficerat sina skor.

– Jag blir fri lagom til lskolavslutningen, säger hon.