Övningsansvariga i rätten efter vpl-död
I december 1999 drev hoppet om en grön basker, och för några av dem också drömmen om kustjägarnas åtråvärda Neptuniemblem, ett 40-tal handplockade amfibiesoldater i Karlskrona genom några dygns tuffa och utslagsgivande slutövningar.
I fem dygn pressade de kropp och själ till bristningsgränsen. För merparten av dem inskränkte sig sömnen till ett par timmar varje natt, och maten de sista dagarna till några chokladkakor och sockerbitar.
När pricken över i:et till sist skulle sättas på stridshinderbanan på Tjurkö hade redan flera av dem slagits ut.
Den här Luciamorgonen för lite drygt ett år sedan var vattenståndet exceptionellt högt i sundet mellan Finskan på Tjurkö och Kungsholm fort.
Det var minusgrader, det blåste hårt och det var mycket strömt i vattnet.
De svåra förhållandena ledde till att ett av banans båda vattenhinder omgående lyftes ut – men att det andra, ett vadningshinder, blev kvar.
Trots ett, den här morgonen, vattendjup i hindret på 210 centimeter.
> Sett värre
Men de båda övningsledarna hade själva sprungit banan under liknande, och t o m värre, förhållanden tidigare, och det hade aldrig tidigare inträffat några allvarligare incidenter.
Den här morgonen kom dessa emellertid snabbt. För många soldater i hindret samtidigt ledde t ex till att ledlinan trycktes ned under vattnet och att många tvingades släppa sina vapen för att inte drunkna. Några greps av panik, en fick räddas upp på en kobbe av kamrater.
Många vädjade om att hindret skulle strykas, men fick inget gehör.
> Köldchock
Pådrivare och påhejare i den allra sista gruppen genom hindret var en 19-årig plutonbefälselev från västra Sverige.
Hans ansträngningar att mana på sina totalt utpumpade kamrater stod honom emellertid själv dyrt.
De utlöste något slags totalchock i det kalla vattnet, och han drunknade.
Trots att han förhållandevis snabbt kom ur vattnet och det av en händelse fanns intensivvårdsutbildade sjuksköterskor på plats, ett studiebesök, stod hans liv inte att rädda.
Den tragiska olyckan ledde till att banan, som ändå var rätt nybesiktigad, och godkänd, stängdes.
När den öppnades igen var det med många och stora förändringar – och utan det hinder som hade tagit en ung, baskerdrömmande 19-årings liv.
> Rad av brister
I går stod alltså de båda övningsansvariga officerarna inför tingsrätten i Karlskrona, anklagade för att ha vållat 19-åringens död, alternativt ha förbrutit sig mot arbetsmiljölagen.
I sin sakframställan pekade kammaråklagare Christer Almfeldt på en rad brister i säkerhetstänkandet inför och under den ödesdigra slutövningen – från avsaknaden av telefoner till att säkerhetskontrollanter t ex saknade våtdräkt, eller att det saknades en fånglina eller en följebåt.
Han menade att de incidenter som föregick dödsolyckan skulle antingen ha lett till en omklassning av vadningshindret, eller till att det lyfts ut ur övningen.
> Ansvaret högre upp?
Men de båda övningsansvariga, den ene har numera lämnat försvarsmakten, hävdar att de vidtog alla de mått och steg som de ansåg rimliga.
Samtidigt ifrågasätter de om olyckan fått en annan utgång ens om säkerheten varit avsevärt högre.
De var dessutom alldeles nya som övningsledare, saknade erfarenhet och även, inser de nu, tillräcklig kompetens. Bl a hade de inte upplysts om, och förstått, att de hade det formella arbetsmiljöansvaret för övningen.
Deras advokater frågade sig i går också var bataljonsledningen fanns under övningen, i en möjlig antydan om att ansvaret kanske ligger högre upp.
De båda officerarna tillbakavisar också de efterlevandes skadeståndsanspråk på tillhopa cirka 180.000 kronor.
Den förolyckade 19-åringens föräldrar och två av hans bröder följer rättegången på plats, och stämningen i tingssalen är stundtals mycket förtätad.
> Besöker platsen
I dag fortsätter förhandlingarna med en lång rad vittnesförhör. På torsdag ska tingsrätten företa s k syn på olycksplatsen och dessutom ska KA 2:s siste regementschef, översten Günter Willman, höras.
Nästa onsdag avslutas rättegången och först ett par veckor in i februari kan domen väntas.
Det finns tidigare mål med beröringspunkter där övningsledare såväl friats som fällts.