Skyltar om Tjurkö stenhuggeri
– Det finns 13 skyltar som berättar om byggnaderna och miljöerna som hör till stenbrottet och de beskriver stenindustrin som den såg ut från 1860-talet och framåt, säger världsarvssamordnare Lena Johansson.
Stenbrytningen på Tjurkö har en intressant historia. Kring sekelskiftet 1900 var stenbrytningen på ön Blekinges viktigaste industri. Här höggs sten till murar, broar, slussar, fartygsdockor och gatsten exporterades till flera europeiska städer.
Blekinge museum har tidigare tagit fram ljudfiler och en mobilapp som guidar besökarna. Genom skyltarna får besökaren ytterligare information om stenhuggeriets historia och om de byggnader som finns, och fanns, på Tjurkö.
Eftersom Tjurkö stenbrytning är riksintresse har länsstyrelsen beviljat Karlskrona kommun medel till informationsskyltarna.
– Det är viktigt att synliggöra historien, säger bebyggelseantikvarie Anna-Karina Skiöld på länsstyrelsen.
I området finns en drygt kilometer lång vandringsled där även rullstolsburna kan få information hur de kan ta sig fram. Majoriteten av skyltarna är på både svenska, tyska, engelska och polska.
– Det brukar vara mellan 8 000-10 000 besökare på Tjurkö varje sommar, säger Marcus Sandekjer, chef på Blekinge museum.
Rose-Marie Axelsson
Tysk drog igång industrin
Stenbrytningen på Tjurkö i större skala drogs igång av den före detta preussiske fortifikationsofficeren F. H. Wolff.
Han fick i uppdrag av preussiska staten att undersöka förutsättningarna för att på Bornholm och längs Blekingekusten bryta granit till Preussens många byggnationer.
På 1860-talet köpte kan in bondehemman på Herrgården och Målen samt vid Nabben och Sundet. Produktionen inriktades på den tyska marknaden.
Under 1876 anställde Wolff rutinerade italienska och tyska gatstenshuggare som lärts upp vid stenbrott i Tyskland.
Från 1872 tog Wolff in 400 tvångsarbetare från Kronoarbetskåren, för okvalificerat lastningsarbete, som gjorde produktionen billigare.
När gatstensproduktionen var som högst jobbade 1000 man i stenproduktionen på Tjurkö.
